Puddingarnas pudding

Visst var middagens lammstek och potatis provençal gott, men godast var ändå chokladpuddingen. Och allting måste inte innebära avancerad matlagning. Ekströms chokladpudding i pulverform som man bara vispar med kall mjölk ska det vara. Underbart. Och fint i Fuga-skålen.

I verkligheten

Den här hallen som jag kämpar med är ju L-formad. I den inre delen var det heltäckningsmatta. Den är väck, och jag har i timmar kämpat med att få bort det där vad-det-nu-är som satt bergfast. Genom att hacka, skrapa och slipa har jag fått bort det.

I den yttre delen närmast ytterdörren är det korkmatta. Den måste också bort för att det ska bli jämn nivå när jag lägger linoleumplattorna. Ytskiktet är lätt att dra loss, men själva korken måste jag ta bort med stämjärn och gummiklubba. Det tar tid.

Jag: Det var ju så som man gjorde skålar på träslöjden i skolan.
Bo: Ja, men det är till sånt här som man använder det i verkligheten.
Jag: Vaddå, var skålarna bara på låtsas?
Bo: Ja, men det var ju bara för att man skulle lära sig.

Med skräckblandad förtjusning

river jag loss den otroligt äckliga heltäckningsmattan i hallen. Härligt att få bort, men äckligt att göra. Här kan man till exempel se en fläck från någon av Klaras kissolyckor när hon lärde sig att klara sig utan blöja. För att hinna till toan måste man passera heltäckningsmattan. Det finns också inmosad banan på något ställe och säkert massa saker som jag inte har en aning om från den tidigare familjen som bodde här från 1962 med två barn som växte upp. För heltäckningsmattan var ju mycket moderiktig 1962 när huset byggdes, senapsfärgad som den är. Man skulle också kunna kalla det bäbisbajsfärgad. Nu försöker jag få bort det där ojämna lagret under som är litet som murbruk. Ömsom skrapar jag, ömsom slipar jag med slipmaskinen.

När smaken möts

För mig är det verkligen ro och glädje och livskvalitet när jag har tid att laga rolig mat utan stress och lyssna på P1 samtidigt. Ikväll lagade jag en av mina favoriträtter, georgisk kyckling med valnötssås. Den är faktiskt fantastiskt god. Pröva den!

När maten är klar och vi ska äta kommer Viggo in i köket och tittar på matbordet. Åh, har du lagat mysmat, mamma, säger allra finaste pojken.

Valnötssåsen smakar han inte, men äter massor av ris och kyckling. Vad skönt det är när smaken kan mötas.

Valnötssåsen blir fin att servera på Stig Lindbergs Blå husar-tallrikar som kommer från Stor-Matti.

På det hela taget skittrist

Det är faktiskt skittrist att Lydia bara är sjuk och sjuk. Troligen mest synd om henne, men det är inte så himla kul att sitta här framför datorn på jobbet och äta nån sorts lunch. Och jag håller också på att bli sjuk. Det gör ont i ryggen och över axlarna och i bröstet ibland, och i halsen känns det också. Jag är trött. Förresten behöver jag klippa håret. Jag har inte varit hos frisören sedan mitten av augusti. Det är alldeles för lång tid. Typiskt småbarnsförälder att inte ha tid att klippa sig. Jag ser ut som ett troll.

Till pappa

Bästa presenten till min pappa kom jag på på vägen hem. Visst, det är inte fel med blommor på Fars dag, men det kändes mycket roligare att ge honom senaste numret av Mojo med en CD med protestmusik. Han blev glad för den.

Hur snygg som helst

Kolla 30-talsväskan som Matti köpte i Tallin.

Rätt in i hjärtat

En mycket bra kväll hade jag igår. Jag och Nina var på Tomas Andersson Wij på Göta Lejon, men dessförinnan var jag en sväng förbi Matti och Karin och lämnade min väska och drack te med dem, och så åt Nina och jag middag på Imperiet. Jag åt rödvinsbrässerad oxkind med bacon, champinjoner och pärllök. Mycket gott!

Och konserten, självklart var den så bra. Tomas Andersson Wij har ju allt. Hans låtar går rätt in i hjärtat. Han har en sån fantastisk förmåga att formulera exakt hur det är och hur det känns om det mesta, och han är en formidabel berättare. Dessutom är han otroligt bra på mellansnacket. Det finns ju artister som man är tacksam över om de skippar mellansnacket, men med TAW känns det aldrig ansträngt och för mycket. Han kan prata om allvarliga saker, om politik och han kan få publiken att skratta. Och vilken stil han har. Alltid grymt stilsäker. Riktigt bra platser hade vi också, nästan på mitten på andra raden.

Tuffa gänget

Viggo ville att vi skulle sitta längst bak i bussen. Där sitter bara de tuffa, så där sitter vi. Fast jag tillhörde inte tuffa gänget när jag var liten.

Landings special

Bara jag och Viggo på stan. Trevligt. Vi har ätit varmkorv med bröd till lunch, med Slottssenap på min så klart, köpt riktigt varma vinterkängor till Viggo och Pyssel de luxe åt mig, och nu äter vi glass på Landings.

Väntar på bussen

Kall morgon vid världens ände

Gomorron från ett handfat

hälsar dykarsmurfen, spegelsmurfen och jag.

Novemberrosor

De flesta blommorna i trädgården har frosten tagit, men igår hittade jag massor av knoppiga rosor, så jag räddade dem in i värmen. Jag hoppas de slår ut, men de är vackra så här också.

Oumbärlig

Hur klarar man sig utan mandelkvarn? Det går ju inte, för då kan man inte baka mandelmusslor eller nötkaka. Det går INTE i matberedaren. Försök inte ens.

Min mandelkvarn heter Pia och är i rödmålat gjutjärn.

Idag bakade jag nötkaka. Det var evigheter sedan jag åt det, men det är ju underbart gott. Nötkaka är regniga sommardagar i Öregrund i min barndom. Vi spelar kort och äter nötkaka och P1 är på så klart.

Körkarlen på ordenshuset på Skansen ikväll

Kom och se stumfilm på ordenshuset på Skansen! Ikväll visar vi Körkarlen, en upplevelse ni inte får missa.

Victor Sjöströms klassiker från 1921 om en ångerfull drinkare som tvingas se sitt förödda liv passera revy. Foto Julius Jaenson. Matti Bye ackompanjerar på piano och orgel.

Tid: Onsdagen den 29 oktober klockan 18.00 (öppet från 17.30)
Plats: Ordenshuset Brofästet på Skansen
Pris: Skansenentré 65 kr för vuxna, barn 6-15 år 30 kr + entré till filmen 20 kr

Visningen är ett samarbete mellan IOGT-NTO och Skansen.

Tveka inte. Gå dit. Det ska jag göra så klart.

Och hur har er dag varit?

Min har varit askalas! Soft och skön hemma med barnen.

Jag har hanterat några jobbgrejer, men ytterst litet.

Tagit ett varmt skönt bad.

Tvättat några maskiner tvätt.

Byggt lego.

Dammsugit litet.

Läst glansiga tidningar och druckit te.

Eldat i öppna spisen och spelat muminspelet.

Legat under ett täcke i soffan med barnen och tittat på Hugo och Josefin. Det var några år sedan jag såg den förra gången, men åh vad fin den är. Inga Landgré och Beppe Wolgers är så bra.

Varit ute en sväng i trädgården och plockat blommor och ätit hösthallon och skördat morötter, rödbetor, bondbönor och gröna tomater.

Pärlat pärplattor med Viggo medan Klara sov.

Bakat pizza och gjort pizzasallad. Det fanns ingen vitvinsvinäger hemma, men det gick bra med balsamvinäger också.

Tagit hand om febriga Klara så klart. För ett par timmar sedan hade hon 38,9, men nu när panodilen har verkat är hon pigg och glad.

Nu äter vi popcorn och tittar på film.

Eftermiddag med manga, bullar och mjuk pepparkaka

Mycket trevlig eftermiddag. Kikis expressbud kan jag rekommendera. Kolla in Viggos mage med Library Lovers-tatueringen.

Knapra spagettisar

Medan vi lagade en pastasås med kantareller, taggsvamp, trattisar, köttfärs, vispgrädde, buljongtärning, dijonsenap och timjan var Klara rätt hungrig, så hon knaprade på okokt spagetti.

Vart man än i skogen vänder sig

så finns där massvis av trattkantareller. Vi hittade även vanliga gula kantareller och taggsvamp på svamputflykten i harpsundsskogen i förmiddags.

Linus plockar trattisar. Viggo leker att pinnen är ett lasersvärd som han tar sig fram med.