Otursdag

Här sitter jag hemma på lördagkvällen. Båda barnen sover nu, och Bo är på Magdas och Dantes bröllop på Orangeriet i Linnéträdgården. Där skulle jag och Klara också ha varit nu. Klara har varit litet dålig i magen i veckan, haft diarré men ingen feber, och annars varit rätt glad och pigg. Vi andra har inte märkt av något. Men så idag på förmiddagen blev jag så där frusen och konstig i kroppen som förra gången jag blev magsjuk, och jag fick ont i magen. Jag låg och vilade i flera timmar mitt på dan. Det blev inget mer än så, så det är kanske inte alls magsjuka, och nu är jag rätt pigg, men jag vågade inte gå på bröllopet. Dessutom blev ju hela dagen förstörd, så jag hade inte hunnit göra mig i ordning i tid till bröllopet.

Nu i veckan har jag sytt på en klänning, och jag hade litet kvar att sy. Fållning av klänningen, och en tyllunderkjol. Jag hade i och för sig reservkläder jag hade kunnat ta, men allt gick på tok i eftermiddags. Klara ville aldrig somna. Hon somnade inte förrän vid fyratiden, och hon brukar somna 13.30, och diskmaskinen pajjade. Jag skulle inte ha sagt det till Bo, för han började försöka åtgärda det. Det hade ju kunnat få vara till imorgon. Bo kom iväg tillslut i alla fall. Jag hoppas att han hann i tid.

Planen för idag var att mina föräldrar skulle komma hit till två och vara med barnen medan vi gjorde oss iordning. Sedan skulle de stanna här med Viggo hela kvällen. Klara skulle vi ha med oss, för hon går inte med på så lång barnvakt och på kvällen ännu. Vi hade ju redan sagt till Viggo att han skulle vara med mormor och morfar, så när jag kände att jag höll på att bli dålig kom vi överens med mamma och pappa att de skulle hämta honom och ha honom hos sig hela eftermiddagen istället, och komma över med honom till läggdags. Pappa kom över med honom vid sjutiden och läste saga för honom innan han gick hem igen. Skönt att få hjälp med det.

Matti och Karin är också på bröllopet, och skulle egentligen sova över hos oss. Men när de fick höra om min eventuella magsjuka bestämde de att sova hos mamma och pappa istället. Trist, trist. Vi hade planerat för brunch, och Viggo såg verkligen fram emot det.

Så nu sitter jag här och tycker litet synd om mig själv. Och klänningen kommer jag säkert aldrig att sy klart. Det var ett gammalt 50-talsmönster.