Om sommaren

Viktiga saker att sysselsätta sig med en söndag som denna. Måla tånaglarna till exempel. Nyansen heter Red berries. Måla tånaglarna är somrigt, fast jag brukar måla tånaglarna på vintern också.

Klara vaktar chokladtårtor

Också dödligt god

Den här svartvinbärstryffelpajen bakade jag också. Ett strå vassare tycker jag. Smaken av svarta vinbär och choklad gifter sig oväntat bra. Raffinerat.

Death by chocolate

En av tårtorna som jag bakade till kalaset, Death by chocolate heter den. Tung och mäktig.

Högtflygande planer

Min systerdotter Amanda ska bli astronaut. Viggo ska bli raket.

Hurdalsrosen

från Öregrund.

Trött kalaspingla

Man blir trött av kalas.

Kalasdag

Igår fyllde storasyster Anna 47 år och på torsdag fyller min pappa Enn 71 år. Nu är det kalas i mammas och pappas lägenhet i stan. Hela förmiddagen har jag ägnat åt kalasbakning i den högre skolan. Nu dricker vi mammas kalasbål. Alkoholfri på klart. Den har vi alltid haft på alla kalas, ända sedan min barndom.

Utvilad

Trött intill döden kände jag mig igår kväll. Gick och lade mig strax efter tio och sov i tio timmar. Skönt. Nu har jag hängt med barnen och tagit det lungt, och strax ska jag cykla ner på stan i regnet. Bo och barnen har åkt för att veckohandla, och jag strosar omkring här hemma och dricker te och sminkar mig ifred, utan klängande kids.

Jag är som en ekorre

Visst är det ekorrar som brukar samla massa mat inför vintern och gömma undan, och så glömmer de var de har gömt den? Ikväll när Viggo ville spela muminspelet och jag letade efter det hittade jag det i överskåpet till hans garderob. Där hittade jag även en massa shorts i rätt storlek för honom, som jag hade lagt undan i höstas för att de inte skulle ta plats i garderoben. Det hade jag totalt glömt bort. Jag har nämligen ett system med alla barnkläder som inte används för tillfället där jag har dem i kartonger som är storleksmärkta nere i tvättstugan. Ordning och reda! Det går snabbt att ta fram rätt storlek när det är dags för Klara att ta över Viggos urvuxna, eller när vi ska låna ut till någon annans barn. Varför jag hade frångått den principen med shortsen i höstas vet jag inte. Synd att jag upptäckte det först nu, för jag köpte ju massa nya shorts till Viggo i våras, eftersom han inte hade några i rätt storlek. Nu har han jättemånga.

Ja, jag vet att jag är partisk

men jag tycker att mina barn är finast i världen. Därför var jag en sån där jobbig förälder som terroriserade dem när vi kom hem med att ta massa bilder.

Vi kom iväg i alla fall

Det hade varit otroligt synd att missa sommaravslutningen på dagis idag, särskilt som alla årets 6-åringar skulle få diplom för att de slutar i sommar. Egentligen ska man ju vara hemma en feberfri dag när man varit sjuk, men när det var en timme kvar fick jag ångest över att Viggo inte skulle vara med och ringde dagis och frågade om det gick bra att vi kom eftersom han inte har haft feber idag. Visst gjorde det det. Det blev jättebråttom, för fika skulle man ha med sig, och jag trodde vi hade bullar i frysen, men det hade vi minsann inte. Så jag panikbakade muffins som jag tog ut ur ugnen en kvart innan vi skulle vara på dagis. Men vi hann, och barnen var finfina!

Jag vågar inte lägga ut bilder där andra är med, mer än Viggos bästis Jakob med familj, för dem har jag frågat om det är okej förut. Därför blir det inga bilder från när de sjunger eller när Viggo får diplom och ros. Han var otroligt hoppig när han gick fram och fick kramar av personalen. På Viggos diplom stod det att han är finurlig och filosofisk. Det är han.

Softar i soffan

Än så länge är Viggo feberfri idag. Han hade 37,3 i morse. Jag är hemma och vabbar idag, och vi har det soft. Hoppas det inte blir mer feber nu, så kan barnen gå på dagis imorgon igen.

Expen

En välbekant doft slår emot mig när jag låser upp porten till Drabanten och går upp för trappan till distriktsexpeditionen för att lämna kepsar till junislägret imorgon. Här har jag lagt ner så mycket tid och ideellt arbete under mitt vuxna liv.

Tankar på tåg

Idag har jag varit på ganska bra humör för att den grå himlen var vacker och regnet trevligt när man tittade ut på det, för att Anton spelade ABBA hela dagen och att regnet öste ner när vi lunchade på Karin på ön men inte på väg dit och tillbaka, för att världens bästa Ullie var på kansliet och vi hann prata en stund och kramas, för att jag fick mycket gjort och en hel del flöt på och löste sig, eller JAG löste, för att fina Elisabeth ringde och pratade och jag åt bigarråer och för att sommarkvällen är vacker nu när jag sitter på tåget.

God och estetisk middag

Jag älskar bigarråer, och så är de så vackra också.

Middag framför datorn

Sitter på jobbet och jobbar och äter middag framför datorn.

Trollkarlens hatt

Ikväll har jag och Viggo nästan läst ut Trollkarlens hatt. Bara några sidor kvar nu.

Mitt facebook-värde

I morse när jag vaknade och kollade Facebook upptäckte jag något chockad att jag under natten hade blivit köpt och såld ett antal gånger av för mig helt okända människor från olika delar av världen. Jag tycker ju att applikationen Friends for sale är ganska kul. Det är roligt att retas med kompisar och köpa deras pets (kompisar). Men när okända människor köper och säljer mig och ger mig smeknamn och skriver på min wall känns det litet creepy.

Det här hände faktiskt för ett par månader sedan också, men då var det någon okänd i Sverige som köpte mig, och senare var det någon av mina kompisar som köpte loss mig.

De här smeknamnen har jag under det senaste dygnet blivit tilldelad:
“♥ Pink Paradise Princess♥”
“ Dante’s Q T ” (Och det här är alltså INTE min kompis Dante, utan nån okänd.)
“*♥*♥*• K’s QT•*♥*♥*:~”

Ni som finns på Facebook och har Friends for sale kan ju kolla här. Och om ni är mina vänner, köp mig för all del. Jag är så trevlig. Byt gärna smeknamn på mig också. Just nu kan man köpa mig för $33,733.

Nä, det kunde inte någon

Precis när jag hade satt mig på bussen på väg från jobbet för att hämta på dagis, ringde de från dagis och sa att Viggo var hängig. De undrade om någon kunde hämta tidigare. Nä. Det kunde inte någon. Det här är värsta, värsta med att ha så lång resväg från jobbet. Om de hade ringt tidigare och bett mig komma och hämta hade jag naturligtvis stuckit från jobbet med en gång, men det går inte att teleportera sig till dagis. Det tar lik förbannat en timme och fyrtiofem minuter att komma till dagis. Till råga på allt var det bitvis strömlöst när jag åkte tåget, så jag kom till dagis prick fem. Viggo låg på en soffa och vilade, och jag fick bära honom till cykeln. Klara hjälpte till och bar jackorna. Viggos cykel lämnade vi kvar, och så fick Viggo åka cykelkärran.

Hemma konstaterade jag att han hade 38,9 och han fick panodil och sov ett par timmar. Nu är han pigg, har ätit plättar och glass och tittar på Bilar-filmen.