Skrattar med gråten i halsen

16 januari 2011 13:04 | Allmänt, Tittar på | 3 kommentarer

Eftertexterna rullade igÃ¥ng och ljuset tändes i salongen inne pÃ¥ Spegeln igÃ¥r när jag hade sett Svinalängorna med Elisabeth och Malin. Alla i salongen snörvlade och torkade bort tÃ¥rar, men inte tonÃ¥rskillarna i raden bakom oss. Högt säger en av dem: ”Faan, jag vill ha pengarna tillbaka! Fan, vilken trÃ¥kig film! Det var ju jättemÃ¥nga pÃ¥ Facebook som sa att den skulle vara sÃ¥ bra.” Det var sÃ¥ komiskt med den där killen som hade hamnat pÃ¥ en film han inte alls förväntat sig. Förhoppningsvis gick det ändÃ¥ in nÃ¥gonting frÃ¥n filmen, även om han inte gillade den. PÃ¥ vägen ut kunde vi inte lÃ¥ta bli att skratta Ã¥t honom. Det kändes litet konstigt efter en sÃ¥dan film.

I början av december hörde jag ett intressant inslag i Kino i P1 om scenografin i Svinalängorna och i andra filmer och TV-serier som speglar äldre tider; om risken att scenografin tar över i filmen om det blir för mycket av igenkänning och att man måste tänka på att inte bara ha möbler, kläder och prylar som var nya vid den tid som filmen skildrar, för så hade man det ju aldrig. Folk hade så klart saker som hängt med länge och barn ärvde kläder, särskilt i socialt utsatta familjer som den i Svinalängorna. Däremot är det nog inte fel att allting är det senaste för tiden i TV-serien Mad Men. Det är klart att en stor reklambyrå i New York på 60-talet måste ha det senaste och trendigaste. Jag tyckte inte att scenografin tog över i Svinalängorna, men det är klart att jag hajade till när pardörrarna med stora glaspartier i deras nya lägenhet var exakt samma som finns här hemma mellan hallen och vardagsrummet.

3 kommentarer

  1. Din mamma och jag har ocksÃ¥ tänkt se ”Svinalängorna”, men det har ännu inte blivit av.

    Men du tar upp en principiellt viktig fråga, hur svensk film lyckas spegla arbetarklassmiljöer. Mitt mer generella intryck av den här typen av filmen är att allting blir för helt och rent och vackert.

    Arbetarkvinnorna – som min mor, din farbmor – slet hÃ¥rt för att hÃ¥lla hemmet rent och snyggt och käderna hela och rena. Men visst mÃ¥ste man ärva kläder, och de var inte sÃ¥ mÃ¥nga till antalet. MÃ¥nga hade det oerhört trÃ¥ngt hemma, vilket inte underlättade att hÃ¥lla ordning – alla husmödrar var pÃ¥ den punkten inte lika framgÃ¥ngsrika som min mamma/din farmor.

    Så miljöer i filmer som skildrar arbetarklass en bit bakåt i tiden blir lätt överestetiserade på film.

    Comment by Enn Kokk — 2011-01-16 16:02 #

  2. Men i den här filmen är det inte för helt och rent och vackert. Den skildrar ju en familj som lever i missbruk med fyllefester och som går till Frälsningsarmén och får omoderna kläder och kommer över billiga begagnade möbler. Det omoderna i deras lägenhet är påfallande jämfört med grannarnas lägenhet.

    Comment by Kerstin — 2011-01-17 13:35 #

  3. I leave a response whenever I appreciate a post on a site or I have something to add
    to the discussion. It’s a result of the passion displayed in the article I
    read. And on this post Kerstin Kokk » Skrattar med grÃ¥ten i
    halsen. I was actually moved enough to post a leave a responsea response :
    -) I do have a few questions for you if it’s okay.
    Is it just me or does it appear like some of these comments appear as
    if they are coming from brain dead visitors? :-P
    And, if you are writing at additional social
    sites, I would like to keep up with you. Could you make a list the complete urls of all your shared sites like your Facebook page, twitter feed, or linkedin profile?

    Comment by vardagsrum — 2014-01-19 3:13 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Kerstin Kokk.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^