Skrattar med gråten i halsen

16 januari 2011 13:04 | Allmänt, Tittar på | 3 kommentarer

Eftertexterna rullade igång och ljuset tändes i salongen inne på Spegeln igår när jag hade sett Svinalängorna med Elisabeth och Malin. Alla i salongen snörvlade och torkade bort tårar, men inte tonårskillarna i raden bakom oss. Högt säger en av dem: ”Faan, jag vill ha pengarna tillbaka! Fan, vilken tråkig film! Det var ju jättemånga på Facebook som sa att den skulle vara så bra.” Det var så komiskt med den där killen som hade hamnat på en film han inte alls förväntat sig. Förhoppningsvis gick det ändå in någonting från filmen, även om han inte gillade den. På vägen ut kunde vi inte låta bli att skratta åt honom. Det kändes litet konstigt efter en sådan film.

I början av december hörde jag ett intressant inslag i Kino i P1 om scenografin i Svinalängorna och i andra filmer och TV-serier som speglar äldre tider; om risken att scenografin tar över i filmen om det blir för mycket av igenkänning och att man måste tänka på att inte bara ha möbler, kläder och prylar som var nya vid den tid som filmen skildrar, för så hade man det ju aldrig. Folk hade så klart saker som hängt med länge och barn ärvde kläder, särskilt i socialt utsatta familjer som den i Svinalängorna. Däremot är det nog inte fel att allting är det senaste för tiden i TV-serien Mad Men. Det är klart att en stor reklambyrå i New York på 60-talet måste ha det senaste och trendigaste. Jag tyckte inte att scenografin tog över i Svinalängorna, men det är klart att jag hajade till när pardörrarna med stora glaspartier i deras nya lägenhet var exakt samma som finns här hemma mellan hallen och vardagsrummet.

3 kommentarer »

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget. TrackBack URI

  1. Din mamma och jag har också tänkt se ”Svinalängorna”, men det har ännu inte blivit av.

    Men du tar upp en principiellt viktig fråga, hur svensk film lyckas spegla arbetarklassmiljöer. Mitt mer generella intryck av den här typen av filmen är att allting blir för helt och rent och vackert.

    Arbetarkvinnorna – som min mor, din farbmor – slet hårt för att hålla hemmet rent och snyggt och käderna hela och rena. Men visst måste man ärva kläder, och de var inte så många till antalet. Många hade det oerhört trångt hemma, vilket inte underlättade att hålla ordning – alla husmödrar var på den punkten inte lika framgångsrika som min mamma/din farmor.

    Så miljöer i filmer som skildrar arbetarklass en bit bakåt i tiden blir lätt överestetiserade på film.

    Comment by Enn Kokk — 2011-01-16 16:02 #

  2. Men i den här filmen är det inte för helt och rent och vackert. Den skildrar ju en familj som lever i missbruk med fyllefester och som går till Frälsningsarmén och får omoderna kläder och kommer över billiga begagnade möbler. Det omoderna i deras lägenhet är påfallande jämfört med grannarnas lägenhet.

    Comment by Kerstin — 2011-01-17 13:35 #

  3. I leave a response whenever I appreciate a post on a site or I have something to add
    to the discussion. It’s a result of the passion displayed in the article I
    read. And on this post Kerstin Kokk Skrattar med gråten i
    halsen. I was actually moved enough to post a leave a responsea response :
    -) I do have a few questions for you if it’s okay.
    Is it just me or does it appear like some of these comments appear as
    if they are coming from brain dead visitors? :-P
    And, if you are writing at additional social
    sites, I would like to keep up with you. Could you make a list the complete urls of all your shared sites like your Facebook page, twitter feed, or linkedin profile?

    Comment by vardagsrum — 2014-01-19 3:13 #

Lämna en kommentar

XHTML: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Kerstin Kokk.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^