Hur glömsk får man vara?

I onsdags åkte vi till Stockholm och gick på Skansen. Vi tog bilen, eftersom Bo också skulle hämta Sveriges nationalatlas i 17 band som han köpt på Tradera. Den fanns att hämta i Hägersten, så vi åkte till Telefonplan och ställde bilen där för att ta tunnelbana in till stan. Smidigt. På vägen till Stockholm kom vi på att vi hade glömt kameran. Litet trist. När vi var nästan i Stockholm upptäckte jag att vi glömt barnvagnen. Det går ju faktiskt inte. Man kan inte bära på Klara en hel dag. Men vi hade faktiskt pratat om att köpa en paraplyvagn att ha på resor när man snabbt behöver fälla ihop den och som tar liten plats, så vi tog tunnelbanan och klev av vid Hornstull på vinst och förlust, och tvärs över gatan fanns en liten barnvagnsaffär. Vi hittade en vagn från Segr som verkade ok. Fanns svart och röd, grå eller blå, och vi valde den sistnämnda. Litet trist tyckte jag att vara tvungen att välja bland kanske tre fabrikat när man köper en vagn för 1000 spänn (som i och för sig är en bråkdel av vad en riktig vagn kostar). Jag hade velat kolla tester och välja en snygg. Inte för att den är ful, men litet tråkig. Hade gärna velat ha en grön som Helene bloggade om för ett tag sedan. Det finns många just nu. Verkar vara väldigt trendigt. Men framför allt älskar jag grönt. Bo däremot tyckte det var skönt att slippa hela den proceduren.

På grund av det här kom vi mycket senare än tänkt till Skansen, men vi han rätt bra endå. Vi tog färjan, för det stod en miljon barnvagnsfamiljer i kö till bussen. Till paraplyvagnen kan man ju inte ha ståbräda, så på Skansen hyrde vi en lånevagn åt Viggo. Vi kollade på djuren, och det var klart att älgarna var prutt-älgar, tyckte Viggo. Så var vi in i ordenshuset och pratade med Ingrid (Litet smygjobbande på semestern igen. Jag är ju ansvarig för personalen i ordenshuset.). Viggo tyckte det var kul att springa runt där. Bäst tyckte Viggo om att åka Skansen-tåget. Innan vi gick därifrån var vi in i den fina Konsumbutiken från 1930-talet som är ny på Skansen. Där kan man också handla några få varor över disk. Viggo och jag köpte varsin stor maräng åt honom och Klara. Besök den!

Det blev spårvagn in till stan. Inte den gamla veteranvagnen, utan en supermodern tillfälligt inlånad för att propagera för mer spårvagnstrafik i Stockholm. Det var andra dagen de körde den, så vi åkte säkert för spårvagnsfantasten Björn-Erik!

Det gick ju rätt bra, trots glömd vagn och kamera, men jag kände mig litet som Alf Prøysens Byn som glömde att det var jul. Ok för att glömma kameran, men vagnen? Hur väck får man vara?