Långpromenad

Idag blev det långpromenad. Efter lunch gick vi ut, och eftersom jag visste att det skulle bli långt tog jag Klara i bärselen och Viggo fick sitta i vagnen. Först gick vi förbi kolonilotten, och jag kunde återigen konstatera att det är folk som plundrar den på blommor. Det är inget kul med kolonilotten längre, när vi inte får ha den ifred. Två vintrar i rad har vår fina redskapsbod som vi har byggt själva blivit uppbruten. Första vintern stal de inget, men den här vintern blev vi av med det mesta; gräsklipparen, vattenslangen och de flesta redskapen. Det var grejer för flera tusen. Det känns så lumpet. Och att någon går och plockar våra blommor är verkligen riktig lågt. I våras hade någon tagit precis varenda tulpan ch narciss. Jag tycker egentligen att det är en jättebra idé med kolonilotter, men just nu känns det jättebra att vi får en egen inhägnad trädgård som vi äger. Det var inte så här förut på Fyrisvallskolonin. Det är väl för att många lotter står obrukade nu, eftersom de nästa år kommer att bygga hus där.

När vi hade gått förbi Fyrishov somnade Viggo. Vi gick förbi min gamla högstadieskola Tunaberg. Det var sig ganska likt, men de hade byggt en särskola på en del av skolgården. Anledningen att vi gick där var för att kolla på Tuna Backars dagis, som Viggo kanske får plats på. Det är baracker som de har ställt upp på bortre delen av idrottsplanen. Så där jättekul såg det faktiskt inte ut på gården. Grusplan som de ställt upp lekredskap på här och där. Inte så genomtänkt och mysigt. Men jag vet att baracker är helt ok. Viggo går i baracker nu på Rackarberget, eftersom de mögelsanerar de vanliga lokalerna.

Sedan promenerade vi ner på stan, och Viggo vaknade igen när vi gick förbi stadsbiblan. Det var lagom, eftersom jag behövde prova kläder på honom. Han fick en superfin brun manchesterkavaj, som jag köpte på Rackartyg. Vi var in på Polarn och Pyret också och kollade rean, men jag köpte inget. Köper en del POP-kläder på Tradera. Det blir billigare. Där lekte Viggo i lekhörnan. De har en monitor med Mulle Meck-dataspel, och Viggo satte sig och tittade på när ett annat barn spelade. När det blev ledigt hann inte Viggo fram innan en annan kille sprang fram och började spela. Viggo sa inget, utan fortsatte titta. Så jag sa till Viggo att vi skulle stanna så att han fick prova sedan, och att jag skulle vara där så att ingen mer trängde sig. När det blev ledigt igen försökte en annan unge gå före, men då sa jag ifrån att det var Viggos tur. Ungen såg skitsur ut. Viggo är verkligen inte blyg och mesig, men han kan vara litet försiktig och gå undan när andra barn tar för sig. Jag hoppas verkligen att han vågar ta för sig. Jag var alltid så himla blyg och rädd när jag var liten. Och jag hoppas att Klara kommer att våga ta för sig, och inte bli någon mesig brud.