Barnvagnspunka

Igår skulle jag ju iväg till Stockholm. Jag fick i ordning kidsen och kom iväg bra, trots att jag var trött efter två nätter med dålig sömn. Natten till måndagen sov Viggo hela natten, men Klara vaknade vid halvfem-tiden och ville vara vaken. Hon somnade inte om förrän framåt sextiden, och då vaknade Viggo och tyckte att det var morgon.

Nåväl; jag lämnade Viggo på Idrottsgatan klockan 12, och Viggo sken som en sol över att få lajja med morfar. När jag kom ut igen var det punka på barnvagnen. Försökte ringa Bo för att fråga om han visste om det fanns reservslang hemma, men fick inte tag på honom. Gick hem. Det började regna, så jag drog på regnskyddet på vagnen. Klara sov fortfarande. Letade förtvivlat i pannrummet och garaget efter hela slangar. Hittade tre stycken på golvet i pannrummet. Kollade under vatten, och de bubblade. Skit också. Försökte ringa Bo om och om igen. Inget svar. Tryckte i mig några kalla plättar till lunch. Bestämde mig för att ta bussen ner på stan och kolla om någon cykelreparatör på Svartbäcksgatan kunde fixa det på stört, och om de inte kunde det ändå åka till Stockholm med punka. Det går nämligen att köra trots punka, men det är inte så smidigt. Missade precis bussen. åkte ner och klev av vid polishuset. Promenerade till första reparatören. Han kunde inte. Vidare till Cykel- och skidstället. De kunde. Det tog kanske tio minuter och kostade 110 spänn. Jag skulle ha stuckit dit direkt, istället för att ta mig hem och försöka fixa det.

åkte med 14.10-tåget, en timme senare än planerat. Klara var vaken hela resan, och jag passade på att amma henne så hon var fulltankad. Sedan sov hon rätt länge medan jag gick i affärer. Köpte bland annat present till Astrid som jag ska skicka till Paris. Det småregnade. Gick på Biblioteksgatan, men iddes inte gå in i någon av de tjusiga butikerna när jag var trött så jag kände mig som en nopprig gammal urkramad wettexduk. När det var 45 minuter kvar till mötet tröttnade Klara på att ligga i vagnen och började skrika. Jag var på väg till Designtorget, och fick bära henne där inne. Försökte ta ett varv på åhléns också, men hon var gnällig, så jag gick till Klara Södra där mötet skulle vara.

Det var väl ingen fantastisk uppslutning på idéträffen. Kanske 15 personer. Jag är litet besviken att det inte kommer fler personer. Det hade kunnat komma folk som inte jobbar meed fastighetsfrågor, men som har visioner om vår verksamhet, och därmed skulle ta chansen att tala om hur man kan utveckla lokalerna. För lokalerna är ändå en viktig förutsättning för verksamheten. De flesta av oss som var där var FS- och kanslifolk, men i och för sig personer som arbetar konkret med fastighetsfrågor i våra lokalföreningar. Skulle egentligen vilja skriva mer tankar om utvecklingen av våra samlingslokaler, men jag är så trött så jag orkar inte.

Hann med 20.10-tåget. Jag hade sällskap med Peter Andersson, som är föreståndare på Arken. Vi pratade förstås en massa Arka-frågor eftersom jag sitter i stiftelsens styrelse. Bland annat om Hemitkårens förslag till nytt poängsystem för att köa till lägenheter, där de vill att man bara ska få tillgodoräkna sig nykterhetsrörelsepoäng två år bakåt. De som inte har så mycket nykterhetsrörelsepoäng är sura för att de som har det glider förbi. Och jag kan ju säga att deras förslag aldrig kommer att gå igenom. Först och främst för att det primära syftet med stiftelsen enligt stadgarna är att uppmuntra studenterna att aktivera sig i nykterhetsrörelsen. Så det är vad vi har att arbeta efter. Dessutom tycker jag att syftet är helt rätt. Det är väl bara att aktivera sig i nykterhetsrörelsen och jobba på. Och annars, tråkigt för dem, men det är deras val. Arken är till för nykterister, och helst mycket aktiva nykterister. Det räcker inte att vara medlem och att sitta hemma och mysa och dricka te. Det ska man också göra, men man ska för banne mig passa på att utföra stordåd för nykterheten när man pluggar.

Väl hemma i Uppsala konstaterde jag att det var 17 minuter tills bussen skulle gå, så jag promenerade hem. När jag kom hem kom Bo med telefonen, och det var Anna Frej. (F.d. Grundström; hur ska man nu kunna kalla henne Anna Grr? Alla dessa kompisar som byter namn så att man inte kan kalla dem vad de heter!)Vi pratade nog i en timme medan Bo lajjade med Klara. Ja, och sen ammade jag väl Klara och hon somnade till slut, och det var den dagen.