Viggos första tandläkarbesök

22 november 2005 10:52 | Allmänt, Bilder | 5 kommentarer

I fredags var Viggo för första gången på kontroll hos tandläkaren. Eller en tandhygienist var det nog. Det var på folktandvården på Wallingatan 1. Själv gick jag på Vretgränd när jag var liten, och där hade de läskig hiss med galler. Tandhygienisten var en tjej i min ålder, och hon var jättepedagogisk och bra. Viggo tyckte det var spännande och gapade bra. Roligast var att åka rutchkana ner för stolen när det var klart. Och så att det var en stor kranbil utanför porten när vi skulle in och ut. Litet överbett har han. Själv har jag aldrig haft tandställning, men Bo hade överbett och fick ha tandställning på natten. Viggo fick välja en tandborste och ett klistermärke eller fusktatuering. Det här glittriga valde han:

Tandläkaren

Hihi. Asfult, men det kändes bra att han valde ett tjejigt och inte något actionskit. Jag har en så fin och bra pojke.

5 kommentarer

  1. När Viggos mamma var liten, låste det sig totalt med tandläkarbesöken. Hon återvände, tillsammans med sin egen mamma, från Folktandvården Vretgränd med oförrättat ärende.

    Nu var det så att Viggos mamma i krissituationer hyste ett stort förtroende för sin pappa, som tilläts sånt som att dra ut stickor ur fingret. Så den pappan fick till slut gå med henne till Vretgränd, och se: om pappa satt bredvid och höll handen, gick det bra att låta tandläkaren kolla tänderna.

    Under en period i barndomen råkade Viggos mamma också några gånger ut för att axelleden rubbades lite ur läge. En gång hände det när hon (för övrigt helt mot sin natur) kastade sig från förstutrappen i öregrund och blev hängande i pappas armar. När vi sen var hos doktorn i östhammar, testade doktorn (helt enligt regelboken, antar jag) om lilla Kerstin kunde tänkas vara rädd för sin pappa, men dess bättre för pappan visade Kerstin bara upp sin sedvanliga tillit till honom.

    En annan gång busade Kerstin med sin pappa på sängen; hoppade på hans mage för att vara mer exakt. Och så, när pappa var tvungen att hindra att Kerstin ramlade ner på golvet, hände det igen: axelleden halkade ur läge. Det gjorde förstås ont, och Kerstin grät. Eftersom vi just var på väg att åka hem till Uppsala, beslöts det att pappa skulle åka med Kerstin upp till Akademiska, så fort vi var framme.

    Väl där vägrade Kerstin först röntgen, sen läkaren att ens ta på hennes arm. Den här doktorn vände sig till pappan för att få hjälp, och när pappa bara hade hunnit ta lätt på Kerstins arm, började hon plötsligt röra armen helt normalt igen. Pappas lätta beröring hade fått axelleden att hoppa på rätt plats, och han hade på så sätt, helt ovetenskapligt men mirakulöst, botat Kerstin – hos doktorn!

    ***

    När jag nu läser den på nytt uppblossande debatten om dagis, den som Nina Björk startade i DN och som KDs Maria Larsson så påpassligt hakade på, blir jag så trött: Vart tog egentligen papporna och deras ansvar och roll vägen?

    Fast när det gäller Viggo och Klara vill jag tillägga, att jag inte är ett dugg orolig i det avseendet.

    Comment by Enn Kokk — 2005-11-24 15:54 #

  2. Ja, kan inte nån pappa lägga sig i debatten. De är ju så tysta! Du kanske ska skriva ett inlägg Enn?

    Comment by Lisa — 2005-11-25 23:16 #

  3. Och mina pojkar är oxå fina och bra och gillar actionskit och melodifestivalen! Vart är världen på väg?

    Comment by Paula — 2005-11-27 18:06 #

  4. Ja, Viggo gillar ju spindelmannen och springer omkring och pangar ibland, fast jag är inte så säker att han förstår vad leken går ut på. Det är väl ok. Det var bara kul att han inte var begränsad av sitt kön, utan valde en tjejgrej.

    Comment by Kerstin — 2005-11-27 19:45 #

  5. Och förresten Paula, du har ju finfina killar!

    Comment by Kerstin — 2005-11-27 19:47 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Kerstin Kokk.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^