Det där som kallas våren

1 april 2009 21:57 | Allmänt | 4 kommentarer

Tankar från ett tåg över uppsalaslätten. Även den till synes färglösa stubben av råg eller vete eller vad det nu är som sticker upp ur den uppländska leran på fälten som far förbi utanför tågfönstret skänker värme. Trots att man ännu inte anar grönt ger det hopp. En uppländsk leråker kan vara oändligt vacker den första dagen i april när vintern äntligen har släppt sitt grepp.

Andra noteringar om våren när jag går genom Bärbyparken i skymningen. Fågelsträck mot himlen. Allt grus som kommer fram på gångarna och som ännu inte sopats bort. Ungar som cyklar omkring bara för cyklandets skull. Vad mycket man cyklade omkring när man var liten. I Tuna Backar när jag var dagbarn hos Leila. I gamla delarna av Svartbäcken när jag var litet äldre.

4 kommentarer

  1. Nu har vi den bästa tiden framför oss, härligt.

    Comment by Sussi — 2009-04-01 22:12 #

  2. Ja!

    Comment by Kerstin — 2009-04-01 23:02 #

  3. Det fanns en period under mitt eget pendlande då jag, morgon efter morgon, frivilligt satte mig i Tuffs lekhörna. Där fanns en plats där man kunde sitta relativt bekvämt utan att ha horder av människor omkring sig. Där sjönk jag ner och läste – även om det fanns lediga platser någon annan stans.

    Comment by Enn Kokk — 2009-04-02 10:38 #

  4. Leråkrar är som hav på våren. Man anar hur det andas, hur långa andetag dras under ytan, att det lever

    Comment by Anna — 2009-04-07 19:00 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Kerstin Kokk.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^