Så var julen över

27 december 2005 22:24 | Allmänt | 4 kommentarer

Nu har jag inte bloggat sen 22 december, så här kommer en resumé av de senaste dagarna.

Bo jobbade ända till 23:e, men då jobbade han hemifrån, eftersom det var kortare arbetsdag. Jag hade lyckats få honom att åka och handla det sista som behövdes av fäskvaror och annat inför julen på torsdagkvällen, och det var nog bra. Det måste ha varit asmycket folk hela dan före julafton på Coop Forum. Läste på Linda Skugges blogg om att hon var och handlade på Coop Forum (inte i Uppsala naturligtvis) på fredagsförmiddagen, och att det var sjukt mycket folk och allt var slut.

Jag hörde flera som pratade i radio och läste krönikor tidningar innan jul om att pressas att göra så mycket till jul, och att man inte måste. Men vi är ju alla olika. Jag vill faktiskt pyssla och baka och fixa och dona till jul. Då blir jag lycklig. För mig är matlagning och bakning kreativt. När jag inte hinner sånt känns det trist, och nu menar jag inte bara till jul. Men det är klart att det är svårt att hinna laga avancerad mat och baka och göra kreativa saker hemma när man pendlar till Stockholm och heltidsarbetar, som jag börjar göra igen nu efter trettonhelgen, och har massa idéella förtroendeuppdrag och två små barn. Men jag vill ju göra allt! För mig är en lyckad jul hemma hos oss själva, städat och fint och med en massa julmat och kakor och godis som vi har gjort själva. Men jag skulle aldrig stå och göra allt det där om jag inte tyckte det var kul och inte orkade. Då skulle jag köpa färdigt. Så jag hoppas att alla har fått den jul ni vill ha. I lugn och ro om ni vill det, eller med tjocka släkten om det är kul. Med massor av julstök eller utan krav. Superreligiöst eller som jag, låtsas att det inte har ett dugg med den där Jesus att göra. Eller kanske inte alls firat jul.

Dan innan julafton blev det som ni förstår massa städning, matlagning och bakande. Bland annat Upplandskubb, som är ett speciellt matbröd som man bakar i gryta, så det blir cylinderformat. Och när Viggo hade somnat tog vi in granen och jag pyntade. Så var det alltid när jag var liten. När vi vaknade på morgonen hade mamma och pappa varit uppe halva natten och julstökat och gjort klart, och vi tassade runt i lägeheten och kollade att allt julpynt stod på rätt plats och på julgranen. Mormors pepparkakshus på byrån i hallen, tomtegrottan på golvet bredvid granen, halmekorren och tomtarna från Skerfe Nilsson på soffbordet, luciatåget som mormor gjort på matbordet och prästen, som har tråd runt halsen så han ser hängd ut, i granen. Och så åt vi synnerligen näringsriktig frukost bestående av lussekatter, pepparkakor och julmust. Det var magiskt. Jag var uppe till halvtre på natten den här julen och gjorde klart, och det var inte alls synd om mig. Jag pyntade, och det tycker jag är underbart. Om jag är mer minimalistisk annars, så får det vara massor av pynt i julgranen, och jag har samlat på mig mycket 50- och 60-talspynt under åren på loppisar och Tradera. På byrån här nere i källaren har jag gjort ett landskap med mossa, blåbärsris och bomull (snö) och ett femtiotal tomtar, stjärngossar, tärnor, kyrkfolk och annat.

Julafton blev jättebra. Det var bara vår lilla familj här hemma, och så vill vi ha det. Vi har ju vår Bagelstradition som julaftonsfrukost sedan vi var i New York julen 1997. Viggo fick ett paket på morgonen med mera träjärnväg, så han byggde järnväg här nere i källaren sen och var nöjd. Klara fick en pekbok, Lilla pussboken, och hon tyckte den var jättekul. Det är bilder på olika djur man ska pussa, och sista bilden är en spegel, så man ska pussa sig själv. Vi åt julbord till lunch och tittade på Kalle Anka klockan tre. Viggo tyckte det var jättekul. Vi somnade litet. Sen var det julklappsutdelning, och alla var nöjda. På kvällen åt vi gröt och tog det lugnt.

På juldagen var det också ganska soft. På eftermiddan kom mamma, pappa, Matti och Karin och fikade hos oss, och lekte med Viggo i källaren. Stor-Matti skulle också ha varit med, men han var sjuk.

Igår på Annandagen hade det snöat och Viggo och Bo var ute och skottade snö på förmiddagen. På eftermiddagen och kvällen var det julkalas hos mina föräldrar. Matti, Anna, SAra, Amanda och Ella var också där, och Viggo lekte med sina kusiner. Vi bytte julklappar, åt och umgicks. När vi åt mandelmusslor tittade vi på Apkungen, den gamla kinesiska tecknade filmen från 60-talet. Den hade Bo varit och köpt till Matti på filminstitutet. Viggo har också fått den. Vi kom hem vid halvåttatiden, men Viggo ville inte gå och lägga sig förrän vi hade monterat Klaras Fischer Price-dinosaurie och sitt trägarage. Det var otroligt lyckade julklappar från mina föräldrar. Båda barnen är så nöjda. Massa bra barnböcker har de fått också.

Idag har Bo jobbat hemifrån, men vi var iväg till IKEA och Coop Forum och handlade ett par timmar på eftermiddan. Bland annat har jag köpt en ny matta till vardagsrummet, ett sammetsdraperi att ha innanför ytterdörren så att det inte drar kallt, och fler besticklådor så att det blir bättre organiserat i kökslådorna. Vi åt kycklingwok till middag. Gott med annat än julmat. Det var lagom att julmaten räckte precis under julen. Det var gott, men nu räcker det.

4 kommentarer

  1. Hej!

    Till Pappas sylta i år, som gav 12 syltor, gick det åt c:a 3 kg vardera av fläsklägg och kalvbog. Det gick att förbeställa till vårt Konsum och de kunde hugga upp köttet i lagom stora bitar.

    Mamma

    Comment by Birgitta Dahl — 1969-12-31 23:59 #

  2. Hej Kerstin!

    Här är det en från den trista gamla grundskoleklassen som hör av sig… (Helena tipsade om din blogg!)

    Det var trevligt att läsa om hur du gillar att fira jul! Själv är jag allt annat än en ”julfantast”, och detta år firade jag jul på ett nytt sätt. Ett sätt som, visade det sig, passade mig alldeles utmärkt!

    Eftersom jag är mitt uppe i en flytt kändes det inte riktigt aktuellt att hänga upp julpynt och ”dona” i den nuvarande bostaden. Och jag har aldrig varit särskilt förtjust i (eller bra på!) vare sig bakning eller städning… Så för mig var det enbart en enorm befrielse att helt enkelt sk-a i allt så’nt. Det ska jag absolut göra till min nya jultradition!!!

    Och jag lyckades uppleva en hel del julstämning ändå. årets julafton började med att jag medverkade som körsångare i ett julspel som Helga Trefaldighetskyrkan arrangerade. Stycket som framfördes heter ”Den heliga natten”; musiken är komponerad av Hilding Rosenberg (1930-tal) och texten skriven av Hjalmar Gullberg. En intressant kombination!

    Därefter gick jag ner till ett ställe som heter ”Gränden”; Stiftelsen Samariterhemmet driver social verksamhet och har Gränden som ett slags ”öppet hus”. Jag är bekant med föreståndaren och hade anmält mig som frivillig medhjälpare i köket. Två av mina släktingar tyckte detta var en så bra idé att de också kom dit!

    Förutom att plocka disk och köra diskmaskin fick vi också äta jättegod julmat med ovanligt många vegetariska varianter. Och det var en hel del intressanta personer att prata med bland gästerna.

    Lite senare på kvällen bjöd min bror på middag – dock ej julmat! Och julafton avslutades med midnattsmässa i Domkyrkan (tillsammans med några andra släktingar) vilket jag aldrig varit med om förut.

    Jag trivs med att gå i kyrkan ibland, även om jag numera anser mig vara ”privatreligiös”, snarare än ”hard-core kristen” om uttrycket tillåts…

    Och jag tycker det är helt OK att inte låtsas om ”den där Jesus”!

    Idag är det första dagen på år 2006 och jag önskar alla ett riktigt gott nytt år!

    Hanna

    Comment by Hanna — 2006-01-01 19:04 #

  3. Hej Hanna!

    Vad kul att höra av dig, för du hör ju verkligen inte till de som var trista. Vi som inte var trista är väl vi som blev definierade som töntarna av de tuffa tjejerna på mellanstadiet. Sist vi träffades var nog på Benjamins dop för ganska precis tre år sedan. Annars såg jag dig på listan till kyrkovalet, så helt privatreligiös är du väl inte? Men jag fattar vad du menar med hard-core kristen. Det är som folk i nykterhetsrörelsen som är privatnykterister eller ute och slåss mot alkoholkapitalet, eller kanske något däremellan.

    Comment by Kerstin — 2006-01-03 16:36 #

  4. Hej igen!

    Detta med ”bloggande” är en helt ny företeelse för mig! Men det verkar ju vara ett rätt intressant sätt att meddela sig med omvärlden. (Kanske ska starta en egen blogg…?)

    Ja du Kerstin, grundskoletiden var ganska ”speciell” utan att säga för mycket… Därför är det väl en ödets nyck att jag numera är – grundskollärare!

    Jag har inte varit behörig i mer än ca ett år; jag har inte följt någon spikrak utbildningsväg utan varvat studier och jobb. Men jag trivs alldeles utmärkt med lärarjobbet!

    Både under utbildningen och när jag vikarierat som lärare har jag dessutom upptäckt att jag fungerar bättre på högstadiet än med de yngre eleverna. I höstas började jag arbeta inom specialpedagogiska enheten här i Uppsala vilket är mycket intressant.

    Det stämmer också att jag var något engagerad i kyrkovalet. Kanske verkar det motsägelsefullt, men för mig är inte ”kyrklighet” och ”religiositet” nödvändigtvis samma sak…

    Jag är ju uppvuxen med att gå i kyrkan, vilket jag för det mesta tyckte var pest när jag var liten. Men numera kan jag tycka om att delta i gudstjänster av olika slag. Det kanske handlar om ett slags igenkännande, jag vet hur det ”funkar” i kyrkan. På något vis känns det också meningsfullt att vara där även om jag inte alltid kan sätta ord på vad det är jag får ut av att gå i kyrkan. Och jag köper definitivt inte hela ”bibel-paketet”!

    Vad gäller kyrkopolitiken tyckte jag alltid att statskyrkan var så konstig – och jag tycker det är äNNU konstigare att svenska kyrkan idag fortfarande ska styras av partipolitiska grupperingar. Så när en bekant till mig frågade om jag kunde tänka mig att stå med på listan för POSK blev jag lite nyfiken.

    Flytten är för övrigt i stort sett färdig. Nu har återsår ”bara” uppackningen… Men det ordnar sig nog vad det lider. Lägenheten ligger på sjunde våningen och har en magnifik utsikt: från köksfönstret ser man både stadsskogen, slottet och domkyrkan, och från vardagsrummet ser man ut över Hågadalen.

    Så när det blir för tröttsamt att rota i alla lådor är det bara att höja blicken!

    Hanna

    PS:
    När jag var liten funderade jag också över hur det där ”sammanträdet” kunde se ut. Pappa pratade ofta om sammanträden han varit på, och jag föreställde mig att han och en massa andra farbröder (iklädda trench-coat och keps) satt och pratade under en enorm ek…

    Comment by Hanna — 2006-01-08 10:11 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Kerstin Kokk.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^