Om lappar i kapprummet på dagis och annan kommunikation

9 december 2008 0:03 | Allmänt | 3 kommentarer

Helene skriver om stressen över att fixa grejer som barnen ska ha på dagis och skolan. Det här är ett stort irritationsmoment för mig som jag har bråkat mycket om i ett par års tid på dagis. I stort sett är jag otroligt nöjd över allt annat när det gäller personalen och hur de sköter sitt jobb utifrån kommunens budgetramar. Jag tycker att de är fina, vettiga och bra, goda pedagoger som hanterar barnen bra.

Men när det kommer till kommunikationen med oss föräldrar är det något som brister, helt godtyckligt och irrationellt. Inte när det gäller att prata. Jag får fin kontakt när jag är på dagis och pratar med dem. Men när de ska överföra skriftlig information om sånt som vi föräldrar behöver veta är det spretigt och ogenomtänkt. Med förre förskolechefen fick vi faktiskt informationen från honom på mejl. Men den mesta informationen, den som kommer direkt från avdelningen, den kommer inte på mejl. Ni vet veckobrev, info om att man ska ha med utrustning, särskilda kläder eller något annat, eller att man måste lämna på dagis före en viss tid en dag för att de ska på utflykt. Istället kommer den som anslag på ytterdörren, någon av torkskåpsdörrarna eller anslagstavlan, eller varför inte en liten anteckning i väggalmanackan? Eller ibland som A4 fastsatt med klädnypa på hatthyllan att ta hem. Värst är pyttesmå remsorna, kanske tre centimeter breda, fastsatta i klädnypan.

Jag vill inte använda tiden som jag har på förskolan till att jaga efter information som jag inte får missa. Jag vill ha den tiden till att hinna byta några ord med personalen, se dem i ögonen och checka av att allting är bra. Sånt som man inte får via lappar i kapprummet.

Dessutom tycker jag att det är svårt att komma ihåg de där lapparna när man kommer hem. Det är stressigt och man kanske somnar när man lägger barnen, och glömmer att visa lappen för den andra föräldern. Och då bor vi ändå ihop. Tänk hur det är för ensamstående med barnen boende hos sig varannan vecka. Vad mycket lättare om båda får informationen på mejl, samtidigt.

Än värre är att de ofta kommer med informationen så sent. Sådant som måste fixas fram, som speciella kläder och utrustning, tycker jag att man borde få veta minst en vecka i förväg för att ha er rimlig chans att fixa. Man måste åtminstone ha helgen på sig. Det kan ju vara sånt som man måste ha barnen med sig till affären för att prova ut, och vi lämnar så tidigt och hämtar så sent på grund att vi båda pendlar till Stockholm att det inte går att göra en vardag. Men gärna ännu tidigare, så har man kanske möjlighet att hinna fråga runt i bekantskapskretsen om man kan få ärva, eller hinna köpa begagnat på Tradera sådant som ä dyrt och onödigt att köpa nytt.

Många är de gånger då jag med andan i halsen har sprungit in på Åhléns City i Stockholm sent på kvällen, på vägen från jobbet och till tåget, och varit nervös för om jag skulle hitta det där som behövs till något av barnen, just precis nu. Sådant som kostat många hundralappar, som jag kanske kunnat köpa billigt begagnat eller ärva annars.

En annan sak är att de planerar in saker som luciafirande och avslutning så sent, sånt som vi föräldrar ska komma och vara med på. Jag fattar inte varför de inte kan planera in det innan terminen börjar och meddela det. För man kan ju behöva planera in det som förälder, så att man säkert kan vara borta från jobbet. För även om det inte är obligatoriskt som när dagis är stängt för planering ett par gånger om året, och man måste vara hemma med barnen om man inte får hjälp av någon annan, så vill man ju vara med vid de tillfällena. Och jag får magknip när jag tänker på hur det skulle vara som barn om ingen av ens föräldrar kom på luciafirandet när alla andra barnens föräldrar kommer för att de inte kan få ledigt från jobbet.

Förre förskolechefen gjorde sig förresten lustig över att föräldrarna hade svarat i föräldraenkäten att de tyckte att de tog till sig informationen från förskolan bra, men att de inte kände till innehållet i läroplanen för förskolan ”trots att den hänger i kapprummet så att alla kan läsa”. Jag höll på att baxna när jag hörde honom säga det. Jag som är en prettoförälder som läste på om läroplanen innan det var dags att leta dagis åt Viggo, och sedan ställde frågor till dagisen i området om hur de jobbade relaterat till läroplanen, skulle aldrig hinna och få ro att stå och läsa läroplanen där. Trots att jag har lätt att läsa och ta till mig sådant. Skulle föräldrar som tycker samhällsinformation är krångligt, och kanske inte förstår syftet med att det finns en läroplan göra det? Nej, aldrig. Om man vill att alla ska ta till sig läroplanen kan man till exempel ta upp den på ett föräldramöte och diskutera i grupper vad den innebär för just vår förskola. Då skulle man dessutom få bonuseffekten att föräldrarna lärde känna varann bättre, som är en bra förebyggande faktor för mångt och mycket.

Alla de här sakerna har jag stött och blött och drivit gentemot dagis i flera år. För någon månad sedan när jag sist tog upp det i samband med ett föräldramöte fick jag svaret att visst, förskolechefen kan skicka mejl, men informationen från avdelningen hinner de inte mejla, för de har så litet planeringstid.

Nähä. Men att skriva informatinen på datorn, kopiera och klistra in ett antal gånger, skriva ut, klippa varje lapp i ett antal smala remsor, skriva varje barns namn på varsin lapp och fästa med klädnypa på barnens hatthyllor, det hinner de. Hur kan det gå snabbare än att mejla det som man just har skrivit på datorn?

3 kommentarer »

RSS-flöde för kommentarer till det här inlägget.

  1. hörde att viggo åkt dit också. attans. det finns ngt på hälsokost som heter molkosan. mor min hävdar bestämt att det detta mirakelmedel som gjorde att hon aldrig blev magsjuk när vi var det.

    om du vill ha ngt att göra kan alltid vara med i utlottningen jag har på min blogg.

    Comment by Pernilla — 2008-12-09 10:32 #

  2. Man kan ju bli galen!
    Och har man barn som dessutom behöver extramöten/extrastöd blir det ännu mer kaotiskt. Och möten man vet alltid måste hållas – planering och uppföljning ska ju göras varenda termin. Och ändå – fast vi påpekat det år efter år – kallas man med någon veckas varsel. Och blir ifrågasatt om man inte prioriterar sitt barn – sitt handikappade barn! (darr på rösten och stränga ögon)
    När det är akut stannar man ju hemma på fläcken. Men det är ju inte det. Vi vet alla att ungefär den veckan om ett halvår måste det göras…

    Bifogar en liten sång (som kan avnjutas live å bloggen http://damptanterna.blogspot.com)

    Framåt Fredag

    VAD HAR DU I VÄSKAN BARN?
    Text: Bente Hjelm
    Musik: Gunnar Svensson
    Org.titel: Vad har du i fickan Jan?

    När ungarna är hemkomna från skolan
    är jag på jobbet kvar, man har ju långa dar
    men skolan ställer krav
    på moder och på far
    på oss som är föräldrar

    Ingen frågar oss om vi har någon tid
    eller om vi har nån lust
    och man vill ju vara juste
    så därför måste jag , så gott som varje dag
    fråga med visst obehag

    vad har du i väskan barn
    ännu en lapp ta mej fan
    jag ska visst baka små flarn, virka dukar av garn
    till länder som pakistan
    vad har du i väskan barn
    vad har din fröken för plan
    hur ska jag hinna allting , vår skola har blitt inhuman

    Och skolväskor som innehåller lappar
    glöms väldigt enkelt bort, min tid blir därför kort
    att ordna allt som krävs, gud jag tror jag kvävs
    har skolan ingen fattat

    man gör så gott man kan man e ju tvungen
    och man gör ju alltför ungen
    som man håller kär
    så strax före gonatt
    det slår mej plötsligt att
    jag glömt fråga och faller platt

    vad har du i väskan barn, en lapp om en utflykt med bad
    sen ska ni plundra nån gran
    och din fröken vill veta om du är vegan
    vad har du i väskan barn jaha, kvartsamtal endera dan
    och en lapp ifrån rektorn som anser dej va huligan.

    vad har du i väskan barn
    nej- inga fler lappar för fan
    i morgon ska du ha matsäck och helst vara utklädd till en indian
    åh, vad har du i väskan barn
    nånting om frukt och banan
    och en fråga om när jag tänkt vandra med morsor på stan.

    Comment by Anna — 2008-12-09 10:40 #

  3. Som fd dagisfröken och förälder med barn (numera vuxna) på dagis blev jag full i skratt åt beskrivningen av vedermödorna.

    I vissa avseenden är dagispersonal bunden till gamla arbetssätt – så där gjorde vi på 1970-talet, men det handlar säkert också om bristande kunskaper i skriftlig kommunikation. Utbildningen var, och är fortfarande inriktad på muntlig kommunikation. Men kraven är fullt rimliga – kan man skriva ut och klippa remsor kn man ju maila.

    Comment by Ann Christin — 2008-12-10 18:11 #

Lämna en kommentar

XHTML: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Kerstin Kokk.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^