Föräldrar som lämnar sjuka barn på dagis

Linda Skugge har bloggat de senaste dagarna om föräldrar som inte stannar hemma med sina barn tillräckligt länge när de är sjuka, utan lämnar dem på dagis innan de är riktigt friska. Naturligtvis håller jag med om att man måste vara sjuk i huvudet och jätteego om man lämnar sitt barn på dagis för tidigt. Man vill väl inte att ens barn ska ha det jobbigt och inte orka med, och man vill väl inte att alla andra ska smittas.

Vad jag ville kommentera var ett mejl från en läsare till Linda Skugge, som handlar om varför en del föräldrar gör så. Han/hon undrar om det är för pengarnas skull. Det tror jag inte. Problemet för många är att man har jobb där man är den enda som sköter just de arbetsuppgifterna, och det finns ingen annan som hoppar in och gör uppgifterna när man är borta. Alltså blir det jättemycket att göra när man kommer tillbaka. Jag har VAB:at ganska litet med Viggo, men för den skull inte låtit bli att ha honom hemma tillräckligt länge när han varit sjuk. Jag har löst det så när jag har varit hemma med honom att jag har jobbat medan han har sovit på dagen och sedan när han har somnat på kvällen, för det funkar i mitt jobb. Folk som har jobb där det sätts in vikarie när man är borta, förstår ofta inte att många andra har det så här. Om man är till exempel sjukvårdsbiträde, läkare, snabbköpskassörska, lärare, busschaufför eller förskollärare sätts det in vikarie om man är borta, och det funkar ganska bra. Men i andra jobb finns det ingen möjlighet att fixa en vikarie som skulle kunna gå in och ta över arbetsuppgifter under ett par dar eller en vecka. Om man ska vara föräldraledig eller långtidssjukskriven är det en annan sak. Då kan det finnas tid att introducera en vikarie eller lämna över till en kollega.

Det är samma sak med att jobba heltid eller att gå ner till deltid för att ha tid med barnen. I vissa jobb funkar det utmärkt att jobba deltid. Man gör sina timmar. Men för andra tenderar det att bli så att man i alla fall har lika mycket jobb att göra, så man jobbar heltid, men får deltidslön.

När jag väntade Klara var jag sjuk flera månader på hösten. Jag var förkyld, och jobbade på ändå, för jag var inte supersjuk. Ingen feber och så. Eftersom jag inte hade feber eller ont i halsen trodde inte att det var någon mening att gå till doktorn. När jag till slut gjorde det någon vecka innan jag skulle bli julledig, och han ville sjukskriva mig, sa jag att jag måste jobba några dagar till, för att kunna vara ledig sedan i tre veckor som jag planerat. För annars hade jag inte kunnat koppla av och låta bli att tänka på jobbet. Då hade jag inte kunnat vila upp mig. Han hade svårt att förstå, för även om han har ett otroligt viktigt jobb, är det ett jobb där det funkar rätt bra att ta in en vikarie som tar hand om patienterna om just han blir sjuk. Så det handlar ju inte om hur viktigt jobb man har, utan just att vissa jobb är lättare att fixa tillfälliga vikarier till med kort varsel. Och det retar mig oerhört mycket när folk inte fattar att det är situationen för många människor. Det var bara det jag ville säga. Men naturligtvis är det viktigast att ta hand om Viggo och Klara när de behöver det. Då får jag vika mig dubbel, sova mindre, eller vad som nu behövs för att fixa jobb som måste utföras. Funkar inte det får det släpa efter. Och det är inte synd om mig. Jag har valt mitt jobb själv. Jag kan välja något annat om jag inte tyckte att det här var en ok situation. Men jag tycker att mitt jobb är roligt, viktigt, och jag är oerhört tacksam att jag har ett jobb där jag har möjlighet att delvis jobba hemifrån på kvällarna och på tåget, så att det funkar med småbarnslivet. För mig är det en bra lösning. Då kan jag ta tre timmars pendlande om dagen.