3 kommentarer

1. å va mysigt det låter. Jag försökte odla på Lasses landställe förra sommarn men jag var där och vattnade för sällan så allt dog. Så jag är lite avis på en trädgård precis utanför huset. Men det är svårt när man bestämt vill bo på Södermalm i Stockholm…

   Comment by åsa — 2006-02-04 8:18 #

2. I Aktuellt i politiken nummer 11 1979 hittade jag följande ”blogg”:

   DET
   HäNDER

   …att jag överger politiken.
   Mellan hägg och syren tillbringar jag en vecka i öregrund, sen tio år vårt sommarland. Helger i kombination med semester ger ostörda grävdagar.
   Vi har reglerat vår tomt, en gammal stadsäga som såg ut som en krokig linjal. Bortre delen har kommunen köpt som parkmark. På framsidan har tomtgränserna rätats ut.
   Ett nytt hörn, ett riktigt blöthål där måsarna simmade under regnsommaren i fjol, har vi först täckt med fyllnadsmassa. Jag kärrar därefter egenhändigt ut fyra lass sand, sammanlagt 24 kubikmeter. (Där ska bland annat bli potatisland.) Härnäst ska det bli ett lager mull.
   Jag känner medelålderns glädje över att kroppen håller. När jag är klar med all sanden går jag och badar i den kommunala bastun. Det är skönt att bli ren och avslappad. (Med mig från min estniska barndom har jag samma slags bastutradition som den finska. även i Estland fanns bastu på varje gård.)
   Efteråt går jag runt i trädgården. Kvällen är ljum; solen skiner ännu. Tulpaner, pingstliljor och påskliljor blommar i rabatterna, förgätmigej lyser blekblå i gräsmattan.
   Jag går in och lagar en ensam middag och dricker en kall öl.
   Det är som en själens och kroppens rening att få uppleva en sån här vecka då man dag för dag kan iaktta naturens förvandling.
   Det är klart att det mest är en privat glädje.
   Men det är också en nyttig påminnelse för många av oss som springer runt i politikens ekorrhjul: För en stor majoritet svenskar är glädjeämnen och slit som de här mycket påtagligare och mer lockande än den ofta teknikbemängda politik vi håller på med (även om de naturligtvis är konkret berörda av vad vi kommer fram till). Jag menar att såna här upplevelser är en nyttig korrigering av ens perspektiv på tillvaron.
   Sista eftermiddagen i öregrund håller jag på med att plantera om en svartvinbärsbuske. Det är tungt och obekvämt att gräva fram rötterna och sen lyfta busken med en stor klump av jord. Rätt vad det är ligger jag på gräsmattan med muskelbristning i vaden.
   Så linkar jag in i sommarhagarna och den blomstertid nu kommer. Aktuellt och jag – och ni, hoppas jag – tar semester. Vi ses i valrörelsen i augusti! En gång i veckan.
   Enn Kokk

   Ett par förklaringar:

   Aktuellt i politiken utkom var fjortonde dag men med ett utgivningsuppehåll över semesterperioden. Valår som det här utkom tidningen varje vecka i valrörelsens slutskede.

   Och som varje riktig estnisk bonde har jag, i fullt samförstånd med Birgitta, senare sett till att förse sommarhuset i öregrund med egen bastu. På fredagarna städar vi huset och klipper gräsmattan – vi alternerar så att man får göra det ena respektive det andra varannan vecka. När det här skitiga och svettiga jobbet är klart, badar vi bastu. Och efter bastun, före fredagsmiddagen, sitter vi i morgonrock och svalkar oss i var sin trädgårdsstol under plommonträden.

   Comment by Enn Kokk — 2006-02-04 13:24 #

3. ”Och som varje riktig estnisk bonde” – skulle ha gjort, borde det ha stått – ”har jag, i fullt samförstånd med Birgitta, senare sett till att förse sommarhuset i öregrund med en egen bastu.” Som det nu står borde öregrund med omnejd vara fullständigt täckt av bastur.

   Det är särskilt nyttigt för en som predikar språkriktighet att hitta sånt här i en egen text.

   För övrigt har jag i Aktuellt i politiken 10 1978 (året före) hittat en ”blogg”, där planteringen av de plommonträd jag berättar om ovan skildras:

   DET
   HäNDER

   …att jag ägnar mig åt vårbruket i stället för åt politiken.
   Att vi sätter potatis har inte direkt att göra med den borgerliga svångremspolitiken.
   Hur som helst har vi tagit upp ett gammalt potatisland på tomten i öregrund. En hel dag jobbar min brorsa och jag med spade och jordfräs. Händerna får blåsor och kroppen blir lite darrig fram mot kvällen.
   * Nästa morgon, när det känns trögt att komma i gång, säjer Birgitta:
   - Nä, nu sätter vi fräs va!
   Lillgrabben Matti, fem år, som verkar ha ärvt pappas lust att vitsa, replikerar snabbt:
   - Jordfräs, va?
   Men med är dom, ungarna.
   Både Matti och Kerstin sår blommor och grönsaker i egna land. Kerstin har en fin rabatt och ett stenparti. Matti har en bit trädgårdssäng med en sällsam blandning av blommor och grönsaker. Och dom gräver i potatislandet allt vad dom kan. Ibland så dom faller omkull tillsammans med den alltför stora och tunga spaden.
   * Det är roligt att påta i trädgården på våren.
   Vi rensar rabatter och gräver igenom land. Vi krattar löv. Vi sår och planterar.
   Under pingsthelgen planterar jag två plommonträd, ett päronträd och ett klarbärsträd. Och ett par krusbärsbuskar. Och rabarber.
   Birgitta, vars lidelse är en egen kryddträdgård, sätter frö och planterar. Där växer salvia och citronmeliss, kyndel och mynta, timjan och mejram, det allra mesta av kryddor som går att odla här i landet. Av det ska det bli många doftande grytor. Malört till egen bäsk växer där också. På eftersommaren när kryddträdgården blommar i olika blå nyanser summar den av ett myller av bin.
   Centerpartisterna i riksdan, som inte riktigt gillar hennes insatser i energikommissionen, skulle bara se henne i kryddträdgården!
   * Det påminner mig om att hon för ett tag sen i riksdagen bar en blommig sjal. En centerpartistisk riksdagsman som tyckte att den var vacker kom fram och komplimenterade.
   Birgitta:
   - Det är den nya Forsmarks-dräkten.
   Enn Kokk

   Några anmärkningar också till detta:

   Det potatisland vi här fräste upp låg på den del av tomten, som efter uppgörelsen med kommunen blev parkmark. Det är nu åter helt gräsbevuxet.

   Birgitta blev sen – trots repliken om Forsmarks-dräkten – som energi- och miljöminister en av de trognaste försvararna av beslutet om avveckling av den svenska kärnkraften.

   I korridoren in till hennes arbetsrum på Idrottsgatan finns ett originalkonstverk ”Till Birgitta” av konstnärinnan Kerstin Abram Nilsson från en period när det blåste om henne i just den här frågan men där hon stod fast. På baksidan finns texten ”Heja Birgitta Stå på dig Det står kvinnor bakom dig”. Bland undertecknarna finns Gunnel Linde, Eva Moberg, Ragna Nyblom, Inga-Lisa Sangregorio och Ingrid Sjöstrand. Och sen finns det en mindre avdelning med överskriften ”och även män”.

   Det bör tilläggas att Birgitta, i motsats till många andra, inte har ändrat uppfattning om att kärnkraften bör avvecklas.

   I det avseendet ansluter jag mig till kategorin ”och även män”.

   Comment by Enn Kokk — 2006-02-04 15:25 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.