Exakt hur ointresserad jag är av sport

10 februari 2006 21:53 | Allmänt | 9 kommentarer
Träffade mamma på busshållplatsen på väg hem ikväll. Hon frågade om jag skulle titta på OS-invigningen ikväll. Det skulle hon. Jag måste erkänna att jag inte ens visste att det var ikväll OS-helvetet började. OK, jag har inte kunnat undgå att notera att det var OS på gång, men det var nog bara ett par dar sedan, för att jag läste i någons blogg om att OS skulle bli kul. Jag är så ointresserad av sport att sånt som står i papperstidningar, på löpsedlar och på tidningar på nätet om sport noterar jag inte alls. Jag kan verkligen missa stora sporthändelser. Om någon pratar om ett lag vet jag ofta inte vilken sport det gäller. Och jag vet inte vilka sporter det är säsong för under olika tider på året. Så ointresserad av sport är jag.

Fast nu har jag faktiskt sett en del av invigningen i alla fall, med ett halvt öga, för Bo satt här bredvid och kollade på det. Och invigningen är ju inte sport.

9 kommentarer

  1. Mamma såg på OS-invigningen, men jag tyckte den var så tråkig att jag somnade.

    Jag tycker, liksom du, att idrott är ohyggligt ointressant. En bra sak med dagens kvällstidningar är att man med ett enkelt handgrepp kan förpassa sportbilagan direkt till pappersåtervinningskassen. (Det vore förresten bra, om man kunde göra likadant med resten av det som finns mellan kultur- och seriesidorna.)

    Jag gick igenom hela gymnasiet utan en enda sjukdag, men när det blev idrottsdag brukade min mamma rädda mig genom att skriva intyg om att jag hade varit förkyld. Under en idrottsdag i realskolan med skidåkning på programmet minns jag att jag infann mig med sparkstötting; skidor var det längesen jag hade ägt.

    En gång i gymnasiet, när vi skulle spela fotboll på en gympalektion, ställde jag upp på plan iförd gympabyxor, hatt och halsduk. Jag blev omedelbart utvisad.

    I ”Västernorrlänningen”, årsbok 2003-2004 för Västernorrlands regementes kamratförening, skrev jag på anmodan av Bos pappa Olof G Strömberg under rubriken ”En villig men egensinnig soldat” om min värpliktstjänstgöring på I 21 i Sollefteå 1958-1959. Under mellanrubriken ”Går helst inte ut på vintern” finns följande om militär idrottsutövning:

    ”Jag hör till den sort som helst inte går ut på vintern.

    På vintern skulle hela regementet göra de obligatoriska tre milen på skidor. även om jag hade en hygglig grundkondition, var inte fysiska aktiviteter, allra minst skidåkning min grej. Jag hade blivit bekant med en kille på ett annat kompani, Tord Andersson-Forsberg, då SSUare, senare chef för A-lotterierna, som hade samma inställning som jag till skidåkning. Vi var på markan och provianterade choklad och apelsiner och kom överens om att den av oss som först kom innanför skogsbrynet skulle vänta på den andre. Det var en strålande vinterdag med sol och skare, och vi fick en underbar dag. I alla uppförsbackarna tog vi av oss skidorna och gick på skaren, och i alla nerförsbackarna åkte vi kälke på skidorna. När vi kom till halvtidskontrollen, hade killarna där börjat tro, att vi hade kommit vilse, och när vi i mörkningen, strax före middag, kom i mål, hade man börjat tala om att skicka ut sökpatruller. Vi blev naturligtvis utskällda och hotades med att vi skulle behöva göra om alltihop. Men inte blev det av!”

    Men bra grundkondition hade jag alltså i yngre dar.

    När jag var tillbaka på I 21 för mitt livs enda repmånad (vårvintern 1970 när du, Kerstin, var baby), fick vi vid ett tillfälle på skidor försöka hålla jämna steg med ett motorfordon, som gick före, och jag hörde till dem som klarade det och gick i täten. Befälet tittade imponerat på mig och sa:
    - Du måste ha tränat mycket!

    Comment by Enn Kokk — 2006-02-11 12:03 #

  2. Ovan skriver jag elakt om dagens kvällstidningar, Aftonbladet och Expressen. Jag är en inbiten tidningsläsare och köper dagligen också båda kvällstidningarna, om än med växande motvilja. Motviljan beror inte bara på grova övertramp av typen Expressens skandalisering av Mikael Persbrandt. Mellan de båda kvällsdrakarna pågår en ständig kapptävlan, där man med vulgarisering av både innehåll och layout och ännu värre löpsedlar som metod försöker vinna läsare. Båda tidningarnas fredagsbilagor är i dag kräkreflexframkallande kändisblad, så dem och flera andra bilagor köper jag inte. Expressens söndagstidning har jag också valt bort; Aftonbladets köper jag fortfarande, egentligen bara för Bit för bit. å andra sidan: Aftonbladets TV-bilaga är ett måste varje vecka, dess Kryss-bilaga likaså. Båda tidningarnas ledarsidor är relativt förutsägbara och därför föga spännande, Aftonbladets dessutom för lite vänster i min smak; Olle Svenning i Aftonbladet läser jag dock alltid. Aftonbladets kultursidor är generellt läsvärda, och Expressens kulturavdelning har ju fortfarande Anders Ehnmark och Per Olov Enquist – men en försumpning pågår i och med att man experimenterar med att släppa in kolumnister, som inte håller för att publiceras på en kultursida. Ja, det är det här och serierna jag läser i kvällstidningarna.

    Den första tidning jag regelbundet började köpa var dock en kvällstidning, Aftontidningen, kallad AT.

    På Bos blogg har jag berättat historien om hur jag under en skolresa till Stockholm sommaren 1950 – jag var då nyss fyllda tretton år – på tåget köpte Alla Tiders Seriejournal (och sen hjälpte redaktören, ”Kapten Curth” alias Curt H:son, fast det visste jag inte då, att göra om tidningen; den här historien berättar jag också i boken ”Svensk seriehistoria”, Seriefrämjandet, 2005, redaktör Thomas Storn).

    I Stockholm blev jag föremål för en kortintervju om vad jag tyckte hade varit roligast i huvudstaden. Jag hamnade, med bild och allt, på baksidan av Aftontidningen, AT. Avdelningen hette ”Vi tre på baksidan” och följde vid ATs nedläggning 1956 med till Aftonbladet, där utvidgad till ”Vi fem”. Jag köpte förstås mitt första exemplar av AT, klippte ut ”Vi tre på baksidan” och hade klippet i plånboken i flera år tills det bokstavligen pulvriserades.

    Min nyfikenhet på AT var därmed väckt och jag började köpa tidningen dagligen i kiosken hemma i Juniskär. Nilssons kiosk sålde bara två exemplar av AT, ett till mig och så ett till farbror Hägg, en inbiten gammal socialdemokrat (AT var socialdemokratisk). De två exemplaren levererades inrullade i en löpsedel och slängdes av bussen vid kiosken, ibland av misstag nere vid ”svängen”, där vägen delade sig i en gren ut mot Skatudden och en gren hem till oss och vidare mot Juni (det är en by som heter så). I det senare fallet bar jag, som passerade ”svängen” på väg till kiosken, upp tidningarna dit och betalade för mitt exemplar.

    AT blev ett av mina första universitet.

    Man kan ha många synpunkter även på gamla AT, men kvällstidningarna var generellt mindre vulgära på den tiden. Till ATs egenheter hörde att den saknade häftning eller klistring, vilket gjorde att den i folkhumorn kom att kallas ”Sveriges mest spridda tidning”.

    AT startades av LO 1942 och var tänkt som en motvikt mot det då brunanstuckna Aftonbladet. (Expressen fanns ännu inte.) Ironiskt nog la LO sen ner AT 1956, när organisationen hade köpt just Aftonbladet.

    Chefredaktörerna hette i tur och ordning Frans Severin, Ragnar Casparsson och Ivar Sundvik, och jag hann läsa dem alla. Men för mig betydde kulturavdelningen mer. Den hade byggts upp av Stig Ahlgren och Karl Vennberg och hade även senare, under A Gunnar Bergmans och på slutet Svante Foersters ledning, en mycket hög kvalitet. Suzanne Ostens mor Gerd Osten skrev om film och den modernistiske kompositören Moses Pegament om musik. Karl Gerhard plus många av tidens stora författare medverkade. även andra avdelningar i tidningen var läsvärda. Willy Maria Lundberg skrev om konsumentfrågor och Axel österberg skrev under signaturen ”Kluck” dagsvers; illustratör var Margareta Sylwan, MaS.

    Alf Henrikson och Stig Dagerman är ju med rätta berömda för sina dagsverser, men Kluck hör också till de stora i den här genren. FiBs lyrikklubb utgav 1970 ett urval, kallat ”Det var år 1945…”.

    Comment by Enn Kokk — 2006-02-11 16:48 #

  3. Just nu kom K. Kokk på 20:e plats i 2×25 km.

    Comment by Bo — 2006-02-12 15:04 #

  4. Vad då? Finns det någon estnisk idrottare i OS som heter Kokk?

    Comment by Kerstin — 2006-02-12 16:23 #

  5. http://www.torino2006.org/ENG/IDF/ATH/601770.html

    Comment by Bo — 2006-02-12 17:07 #

  6. Varje dag läser jag två estniska dagstidningar på nätet, Eesti Päevaleht (Estniska Dagbladet) och Postimees (Postiljonen). I dag såg jag, att den som hamnade på 20e plats var en manlig estnisk skidåkare, Kaspar Kokk.

    Betydligt mer utrymme fick här om dagen den kvinnliga skidlöparen Kristina Smigun, som tog guld. Hon är ryska men estnisk medborgare. Hon kommer att hedras med ett frimärke.

    Comment by Enn Kokk — 2006-02-13 12:04 #

  7. är Kaspar ett vanligt namn i Estland?

    Comment by Kerstin — 2006-02-13 12:47 #

  8. Två korrigeringar till vad jag har skrivit ovan:

    Birgitta mindes, att jag gjorde min repmånad på I 21 i Sollefteå vårvintern 1969 (inte 1970 som jag skrev). Jag har kollat i inskrivningsboken, och hon har rätt: jag var på repmånad från mitten av februari till mitten av mars 1969.

    Och när det gäller gamla AT: kritikern och tonsättaren hette förstås Pergament; jag råkade tappa r-et.

    Comment by Enn Kokk — 2006-02-13 13:38 #

  9. Nej.

    Comment by Enn Kokk — 2006-02-13 18:15 #

Beklagar, kommentarsfunktionen är inaktiverad för närvarande.

WordPress med Pool theme designad av Borja Fernandez, Kerstin Kokk.
Inlägg och kommentarer feeds. Valid XHTML och CSS. ^Topp^