Jag kan det här

4 november 2007 23:10 | Allmänt, Bilder | 7 kommentarer

Jag har ägnat de senaste dagarna åt hemtentan i medie- och kommunikationskunskap, och nu är den inskickad. Jag kan konstatera att när man har rutin på något går det ganska lätt, och jag kan det här med att plugga, trots att det är 12 år sedan jag avslutade mina heltidsstudier.

Den senaste månaden, efter att Stor-Matti dog, har jag inte varit så motiverad att plugga, inte haft tid och ork. Att röja i hans lägenhet har tagit rätt mycket av den lilla tid som jag skulle ha haft till att plugga, vid sidan av heltidsjobb och barnen. Så i ärlighetens namn måste jag erkänna att jag inte hade hunnit läsa all kurslitteratur. Men det gick ganska lätt att besvara alla frågorna, och jag har inte alls använt all tid som fanns till förfogande.

Vi fick tillgång till tentan klockan 10 i fredags, och den ska vara klar nu vid midnatt. I fredags satt jag med den tills jag skulle hämta på dagis på eftermiddagen. Kvällen försvann – jag somnade hos Klara när jag nattade henne. Igår jobbade jag inte med tentan på hela dagen. Jag var med barnen, och så var jag en sväng till en VIP-träff med Me&i och beställde en fin grön molntröja åt Viggo och en grå molntunika åt mig. Men de grå plyschklänningarna är slut nu, Helene. När barnen hade somnat på kvällen svarade jag på resten av frågorna.

Idag flydde jag från barnen och satt ett par timmar på eftermiddagen i mina föräldrars lägenhet och gick igenom tentan och kompletterade litet. Mamma och pappa är i sommarstugan i Öregrund, så jag fick sitta ostört i mammas arbetsrum. Tack!

Så här såg det ut när jag fick sitta i lugn och ro. Inga barn som klättrar på mig. Inga leksaker som ligger och dräller så långt ögat kan se. Kolla fina tekoppen med dekoren Prunus, formgiven av Stig Lindberg.

Det är uppenbart att om man har en bra grund för teori och metod inom humaniora och samhällsvetenskap är det så enkelt sedan. Det mesta går ju igen och dyker upp inom olika ämnen. För min del lades grunden på Historiska institutionen i Uppsala. 60 poäng historia var det första jag pluggade. Och på den instutitionen tar man teori och metod allvarligt. I alla andra ämnen jag har läst har teori- och metodkursen varit löjligt lätt jämfört med i historia. Så det är tricket. Man måste kunna hantverket.

Jag kan också reflektera över att jag jobbar bra när jag är ganska pressad, men inte så pressad att jag måste släppa ifrån mig ett resultat som jag inte har hunnit gå igenom ordentligt. Jag kan vara rasande effektiv när det gäller. Vissa skulle kanske säga att så blir man när man är småbarnsförälder, för man är så illa tvungen. Men jag var så förut också. Jävlar vad jag kan jobba, både med praktiska tunga saker och med teoretiskt arbete.

Men jag är också noggrann, och tycker inte om slarv. Jag har väldigt svårt att släppa en text när det är bråttom om jag inte har korrekturläst den. Själv blir jag ganska irriterad när andra skickar texter som de har svängt ihop, flyttat litet formuleringar fram och tillbaka, och så skickat iväg utan att läsa igenom. Det kan vara helt osammanhängande och obegripligt. Man ska skriva ut och korrekturläsa, hör ni det! Fast det är klart att jag missar korrekturfel också emellanåt. Men inte är det mycket.

Jag minns när min C-uppsats i historia skulle ventileras, och opponenten kommenterade att det inte fanns ett enda korrekturfel. Professorn som ledde seminariet, Rolf Torstendahl, sa att jag hade väl använt rättstavningsprogrammet. Men grejen var att det hade jag inte, för jag hade faktiskt ingen aning om att det fanns något sådant på den tiden. Jag är ju så stenålders att jag inte började använda dator ordentligt förrän just när jag skulle skriva uppsats på universitetet, och jag hade ingen vidare koll på sånt. Jag kan skriva, och jag kan korrekturläsa. Tyvärr är det skrämmande många vuxna som inte kan skriva nu för tiden, även bland akademiker. Det är galet.