Den allra bästa av dem alla är nog Maria Gripes ”Tordyveln flyger i skymningen”. Dels är det en spännande och välskriven bok, dels är den väl dramatiserad – och sist men inte minst är den väl spelad.

Finns det flera bud?

Jag har tittat igenom årets utbud, och i det är det två följetonger, som särskilt intresserar mig.

”Kulla-Gulla”-böckerna läste jag som pojke, när jag gick i Nylands skola och jag redan hade läst ut alla pojkböcker, som fanns i skolans lilla bibliotek. Jag kom fram till att man mycket väl kunde läsa flickböcker, när de nu var så där spännande och intressanta. Men ”Kulla-Gulla” är väl en av repriserna?

Enid Blytons Mysterie-böcker läste jag, när jag redan gick i realskolan; jag gillade inte bara mysterier utan också Blytons engelska bymiljöer.

Följaktligen har jag, trots Blytons i många fall välförtjänta stämpel av skräpskrivare, aldrig dragit mig för att köpa och läsa Enid Blytons Fem-böcker för mina egna barn. Min paroll har alltid varit, att om man får barn att uppleva böcker som något spännande, något man längtar till, har man gjort dem till eviga läsare.

Så även Blyton ska jag gärna lyssna på.