Men de flesta uttalar nog ”lunch” med främre sje-ljud i slutet, och ”schema” med bakre sje-ljud i början.

I varje fall så är det i de allra flesta fall fråga om två sje-ljud bredvid varandra (två olika eller två lika sje-ljud, beroende på talaren).

En tabell över de främre och bakre sje-ljudens fördelning i början och slutet av ord i olika delar av det svenskspråkiga området finns i Elert, Allmän och svensk fonetik, tabell 14:1.

Jag, som har främre sje-ljud i alla ställningar, uttalar slutljudet i ”lunch” och begynnelseljudet i ”schema” exakt likadant, så i mitten av ”lunchschema” blir det bara ett enda förlängt sje-ljud.

Jag förespråkar lunchdiktatur – en persons (som helst är någon annans än dina) preferenser får utgöra hela gruppens val. Ingen får invända något mot lunchdiktatorns val. Du sparar då ett beslut varje dag. Du bör ha ett eget favoritställe ifall det är du som utses till lunchdiktator.

Ett alternativ är demokrati utan minoritetsskydd: den restaurang som flest vill gå till blir gruppens val och den som inte instämmer får följa med eller gå någon annanstans. Inga ansatser till konsensus får göras!

Den sämsta formen av lunchval är minoritetsval, där en eller flera personers vägran tvingar hela gruppen att följa deras vilja.

Ett lunchschema (6 konsonanter i rad och ett tje- och ett sje-ljud bredvid varandra) är förmodligen den både privat- och företagsekonomiskt effektivaste lösningen. Ingen tid går åt till att välja restaurang varje dag och samtidigt får alla besöka sina favoritställen.