Kommentarer till Nobelmiddag på Kadettgatan

Av: Mikkis

Mikkis — Sat, 12 Dec 2009 15:12:04 +0000

Även jag har suttit hela rasten och kämpat med skollunchen. Så blev jag fiskfobiker på livstid också.

Av: Pernilla

Pernilla — Fri, 11 Dec 2009 18:55:25 +0000

Jag smäller av. Fy vilken dum matstrategi. Är du säker på att hon inte hittar på? Om jag varit du hade jag hade jag gått i taket. Hon fick ingen efterrätt för att hon var mätt. Va!? Vart bor Klaras dagisfröknar?

Av: Helene

Helene — Fri, 11 Dec 2009 08:58:25 +0000

Sånt där trams med maten gör mig så arg. Mat ska vara något positivt och trevligt, inget man använder för att straffa barnen med.

Det är klart att barn har svårt att själva se hur mycket mat dom ska ta, om de får lägga upp maten själva på tallriken. Och får dom inte lägga upp själva kan man aldrig säga att dom måste äta upp allt.

Och att låta dom vara utan mellanmål, oavsett anledning, helt oacceptabelt. Sånt här gör mig så arg.

Av: Åsa

Åsa — Fri, 11 Dec 2009 06:48:40 +0000

Jag trodde verkligen man slutat straffa barn som inte tycker om maten! Jag minns när jag var liten och tvingades äta upp mat jag inte tyckte om. Vid ett tillfälle satt jag i matsalen hela lunchrasten och grät. Inte så pedagogiskt!

Av: Kerstin

Kerstin — Thu, 10 Dec 2009 22:07:04 +0000

Åh, isterband som är så gott!

Av: birgitta dahl

birgitta dahl — Thu, 10 Dec 2009 22:03:42 +0000

Ja, här på Idrottsgatan var Nobelmiddagen isterband med kokt potatis och rödbetor. Vi såg prisutdelningen, som var mycket fin. Sen åt vi isterband. Därefter var vi i Domkyrkan och lyssnade på Musikklassernas Luciakonsert. Och nu har vi sett och hört talen vid Nobelmiddagen. Alla tre kvinnor som talade var mycket bra. Och jag är mycket imponerad och gripen av Hertha Müller. Jag lyssnade på hennes Nobelföreläsning i radio tidigare idag. Hon är verkligen en värdig pristagare 100 år efter Selma Lagerlöf.

Bra att barnen fick efterrätt hemma!