Jag sa till tandläkare åsa, att det faktum, att jag såg stirrig ut, inte berodde på tandläkarskräck utan på att jag hade varit på ögonkliniken och fått pupillförstorande droppar.

Samma morgon hade jag nämligen varit på kontroll hos min ögonläkare på Akademiska. Synen på vänster öga – det som jag fortfarande ser bra med – hade inte märkbart försämrats men jag fick starkare trycksänkande ögondroppar. Jag är ju i ett skede av livet, då kroppen gradvis blir skröpligare. Jag håller åldersdiabetesen i schack genom insulinproduktionsstimulerande tabletter, vettig kost och daglig motion, och nästa kontrollstation blir en större hjärtundersökning, föranledd av en koll. Men mest ängslig är jag nog för synen. Skulle jag få trubbel också med det andra ögat, så hotas det mest centrala i livet, att kunna läsa och skriva.

Och apropå att läsa, på kvällen var jag på Lundeq för att vara med om årets utdelning av Lundeq-priset. årets pris gick till Kjell Eriksson, som dock inte kunde ta emot det personligen, eftersom han är i Indien och skriver på nästa deckare.

I ett mejl till mig nyligen berättade han, att den ska handla om kommunalrådet som försvann; han berättade också, att han skulle åka till Indien och skriva, så hans frånvaro var inte direkt någon överraskning för mig.

Skälet till att vi (han, jag och även mamma) växlade mejl var egentligen, att han värvade oss att skriva på ett upprop för Ordfront. Uppropet publicerades i det senaste numret av Ordfront magasin (12/2005) och är undertecknat av en stor mängd journalister, författare, kulturaktivister, samhällsdebattörer, politiker med flera.

Mejlväxlingen om detta ledde också till kringsnack: Vi berättade att vi var trägna läsare av hans böcker. Jag konstaterade bland annat, att jag min första kväll i Uppsala från mitt hyresrum på Jumkilsgatan hittade till konditori Savoy på Ringgatan, ett favoritställe för hans komissarie Ann Lindell, och att vi på somrarna bor nära Gräsö, där Ann Lindells särbo under ett antal år bor. Kjell Eriksson å sin sida visste redan, att vi i vår trädgård i öregrund har gammaldags rosor från hans (numera sålda) handelsträdgård i Ulva.

Kjell har fått Lundeq-priset för sin senaste bok, ”Mannen från bergen”, men han kunde faktiskt lika gärna ha fått priset redan något tidigare år; hans deckare håller en hög och jämn kvalitet. Med kvalitet menas här inte bara spänning – böckerna ä r mycket spännande – utan också samhällsengagemang (Kjell har ett konsekvent vänsterperspektiv) och miljöskildring. För oss uppsalabor är det särskilt roligt att känna igen gator, platser och hus, och jag ansluter mig gärna till UNTs Bo-Ingvar Kollbergs tanke vid prisutdelningen, att Uppsala (med Ystad och Henning Mankells Kurt Wallander som förebild) nog borde vara moget att anordna guidade turer, med karta och allt, i Ann Lindells spår.