I min ungdom, när jag var FiB-ombud, sålde och läste jag med entusiasm Allan Erikssons roman ”Farväl till Paradiset”. Där fanns en konstnär Tapper, som laddade upp för hela vintern med konserver och byggde en gång av trä till vedboden för att slippa gå ut under den kalla årstiden.

På mitt skrivbord har jag sedan årtionden en dikt av Elisabet Hermodsson:

VAKNA FöRST I SOMMARTID

Somna från all vinterns gnid
det är vad jag önskar
vakna först i sommartid
och när ängen grönskar

Somna från allt satans gräl
fly från sorgebrunnen
vakna med en sommarsjäl
och ta en ros i munnen

Somna, drömma, vara tyst
inte höra kivet
Vakna först när sommarn kysst
solens färg till livet

Jag träffade förresten helt nyligen Elisabet på Forumtorget. Vi hade ett intressant samtal om kulturpolitik, och hon inbjöd mig att komma och hälsa på i hennes ateljé för att fortsätta.

Jag vill förresten påminna dig om att du har en motsvarande inbjudan från hennes man, Olof Hellström, han som har gjort era fina trappräcken.

Slutligen, även här pågår julstöket. Jag hämtade de beställda ingredienserna – fläsklägg och kalvkött – till den estniska julsyltan på Konsum i går kväll, och efter lunch ska jag påbörja långkoket.

Medan det pågår, städar jag skiv- och bokhyllor.