Detta med ”bloggande” är en helt ny företeelse för mig! Men det verkar ju vara ett rätt intressant sätt att meddela sig med omvärlden. (Kanske ska starta en egen blogg…?)

Ja du Kerstin, grundskoletiden var ganska ”speciell” utan att säga för mycket… Därför är det väl en ödets nyck att jag numera är – grundskollärare!

Jag har inte varit behörig i mer än ca ett år; jag har inte följt någon spikrak utbildningsväg utan varvat studier och jobb. Men jag trivs alldeles utmärkt med lärarjobbet!

Både under utbildningen och när jag vikarierat som lärare har jag dessutom upptäckt att jag fungerar bättre på högstadiet än med de yngre eleverna. I höstas började jag arbeta inom specialpedagogiska enheten här i Uppsala vilket är mycket intressant.

Det stämmer också att jag var något engagerad i kyrkovalet. Kanske verkar det motsägelsefullt, men för mig är inte ”kyrklighet” och ”religiositet” nödvändigtvis samma sak…

Jag är ju uppvuxen med att gå i kyrkan, vilket jag för det mesta tyckte var pest när jag var liten. Men numera kan jag tycka om att delta i gudstjänster av olika slag. Det kanske handlar om ett slags igenkännande, jag vet hur det ”funkar” i kyrkan. På något vis känns det också meningsfullt att vara där även om jag inte alltid kan sätta ord på vad det är jag får ut av att gå i kyrkan. Och jag köper definitivt inte hela ”bibel-paketet”!

Vad gäller kyrkopolitiken tyckte jag alltid att statskyrkan var så konstig – och jag tycker det är äNNU konstigare att svenska kyrkan idag fortfarande ska styras av partipolitiska grupperingar. Så när en bekant till mig frågade om jag kunde tänka mig att stå med på listan för POSK blev jag lite nyfiken.

Flytten är för övrigt i stort sett färdig. Nu har återsår ”bara” uppackningen… Men det ordnar sig nog vad det lider. Lägenheten ligger på sjunde våningen och har en magnifik utsikt: från köksfönstret ser man både stadsskogen, slottet och domkyrkan, och från vardagsrummet ser man ut över Hågadalen.

Så när det blir för tröttsamt att rota i alla lådor är det bara att höja blicken!

Hanna

PS:
När jag var liten funderade jag också över hur det där ”sammanträdet” kunde se ut. Pappa pratade ofta om sammanträden han varit på, och jag föreställde mig att han och en massa andra farbröder (iklädda trench-coat och keps) satt och pratade under en enorm ek…

Vad kul att höra av dig, för du hör ju verkligen inte till de som var trista. Vi som inte var trista är väl vi som blev definierade som töntarna av de tuffa tjejerna på mellanstadiet. Sist vi träffades var nog på Benjamins dop för ganska precis tre år sedan. Annars såg jag dig på listan till kyrkovalet, så helt privatreligiös är du väl inte? Men jag fattar vad du menar med hard-core kristen. Det är som folk i nykterhetsrörelsen som är privatnykterister eller ute och slåss mot alkoholkapitalet, eller kanske något däremellan.

Här är det en från den trista gamla grundskoleklassen som hör av sig… (Helena tipsade om din blogg!)

Det var trevligt att läsa om hur du gillar att fira jul! Själv är jag allt annat än en ”julfantast”, och detta år firade jag jul på ett nytt sätt. Ett sätt som, visade det sig, passade mig alldeles utmärkt!

Eftersom jag är mitt uppe i en flytt kändes det inte riktigt aktuellt att hänga upp julpynt och ”dona” i den nuvarande bostaden. Och jag har aldrig varit särskilt förtjust i (eller bra på!) vare sig bakning eller städning… Så för mig var det enbart en enorm befrielse att helt enkelt sk-a i allt så’nt. Det ska jag absolut göra till min nya jultradition!!!

Och jag lyckades uppleva en hel del julstämning ändå. årets julafton började med att jag medverkade som körsångare i ett julspel som Helga Trefaldighetskyrkan arrangerade. Stycket som framfördes heter ”Den heliga natten”; musiken är komponerad av Hilding Rosenberg (1930-tal) och texten skriven av Hjalmar Gullberg. En intressant kombination!

Därefter gick jag ner till ett ställe som heter ”Gränden”; Stiftelsen Samariterhemmet driver social verksamhet och har Gränden som ett slags ”öppet hus”. Jag är bekant med föreståndaren och hade anmält mig som frivillig medhjälpare i köket. Två av mina släktingar tyckte detta var en så bra idé att de också kom dit!

Förutom att plocka disk och köra diskmaskin fick vi också äta jättegod julmat med ovanligt många vegetariska varianter. Och det var en hel del intressanta personer att prata med bland gästerna.

Lite senare på kvällen bjöd min bror på middag – dock ej julmat! Och julafton avslutades med midnattsmässa i Domkyrkan (tillsammans med några andra släktingar) vilket jag aldrig varit med om förut.

Jag trivs med att gå i kyrkan ibland, även om jag numera anser mig vara ”privatreligiös”, snarare än ”hard-core kristen” om uttrycket tillåts…

Och jag tycker det är helt OK att inte låtsas om ”den där Jesus”!

Idag är det första dagen på år 2006 och jag önskar alla ett riktigt gott nytt år!

Hanna

Till Pappas sylta i år, som gav 12 syltor, gick det åt c:a 3 kg vardera av fläsklägg och kalvbog. Det gick att förbeställa till vårt Konsum och de kunde hugga upp köttet i lagom stora bitar.

Mamma