Själv lärde jag mig redan under folkskoletiden i Nylands skola i Njurunda utanför Sundsvall att sjunga ”Det var så roligt jag måste skratta”, den märkliga visan om den trekantiga gubben med hatten kantad av korvaskinn.

Krakel Spektakel förekommer i flera av hans tidiga bilderböcker; de här verserna och historierna har, från 1959 och framåt, samlats i olika (och flera gånger reviderade) versioner av ”Krakel Spektakel Boken”. Den jag har i hyllan nu är tryckt 1991, men redan när Anna var liten, hade vi en Krakel Spektakel-bok.

1955 utgavs Krakel Spektakel-tonsättningarna på skiva, där Lennart Hellsings hustru Yvonne Lombard gör en fantastisk insats som Kusin Vitamin. ”Krakel Spektakel Skivan” finns numera också på CD (Warner 3984 26943-2 – mitt exemplar är från 1999).

En mycket bra CD – jag vet att även du, Kerstin, tycker det – är ”Krakel Spektakel” där ”medlemmar ur sångensemblen Amanda sjunger och tänker” (Gammafon GAMM CD018 – också Gammafon ägs numera av Rabén & Sjögren och därmed KF). Det som är så roligt med de här versionerna är att de är så musikaliskt varierade: låtarna får drag av rap eller calypso, men det är aldrig någon tvekan om att det rör sig om de ursprungliga välkända tonsättningarna.

Mamma hade för några år sen den goda smaken att bjuda Lennart Hellsing till talmannens vårmiddag, som detta år hade barn som tema. Hellsing satt med oss vid hedersbordet, och eftersom han satt bredvid värdinnan, kände han sig manad att hålla tal – sprituellt och fullkomligt lysande.