Kommentarer till I fjärran hörs åskmuller

Av: Kerstin

Kerstin — Thu, 10 Jul 2008 21:46:36 +0000

Ja, visst är man densamma. Men det är lätt att tappa bort sig själv när andra sätts främst. Vilket i och för sig är en väldigt nyttig erfarenhet, som ger nya perspektiv. Alltså inte att tappa bort sig själv.

Av: Malin

Malin — Thu, 10 Jul 2008 18:37:19 +0000

Innan jag fick barn tänkte jag på det som Den stora hemligheten. Som nåt Avgörande, fullkomligt förändrande, som drar en skarp och bister linje mellan dem som är mödrar och dem som inte är. Tänkte: Jag vill också få den där avgörande erfarenheten, dela hemligheten.
Sen kom barnet. Och jag var – densamma. Nämen?
Nya dagar och sömniga mornar precis som vanligt, fast tillsammans med en oftast väldigt fin unge. Men ändå. Där ute i världen odlas myten om den inre Förändringen. Skrota den. Snarast. Låt oss vara systrar&bröder – antingen vi fött eller ej. Associerade jag på, apropå inläggen ovan. (För övrigt är du väldigt snygg på filmklippet.)/Malin

Av: Lydia

Lydia — Mon, 16 Jun 2008 19:16:28 +0000

Äsch då.

Av: Kerstin

Kerstin — Mon, 16 Jun 2008 19:07:29 +0000

Man får inte veta alla hemligheter i världen för att man blir mamma. Dem får man ta reda på på annat sätt.

Av: Lydia

Lydia — Mon, 16 Jun 2008 16:51:49 +0000

Du ser så harmonisk ut, jag undrar varför vi inte riktigt ser så avslappnade ut på jobbet, heh.

Du har ett sådant där mystiskt Greta Garbo-leende, lite avmätt, som om du vet alla hemligheter i världen (vilket de flesta mammor i och för sig väl kanske också gör :))