Kommentarer till Jo, den där Klara

Av: LeoB

LeoB — Thu, 20 Dec 2007 01:31:21 +0000

Oj, vilka härliga bilder!

Av: Bo

Bo — Tue, 18 Dec 2007 17:09:59 +0000

För några veckor sedan var det en kvinna på jobbet som sa något i stil med ”när de sedan fick en pojke också förstod de varför jag inte hade satt ner min son på golvet när vi var på besök”. Det sjönk långsamt in att hon trodde att det var en medfödd skillnad mellan pojkar och flickor när det gällde busighet. Då gick jag igenom Klaras bravader under helgen (stampa sönder alla pepparkakor på golvet i vardagsrummet, pappret i badkaret) och hon då sa hon ungefär ”ja, det är ju skillnad på olika personer”.

Ja, just det!! Ska man göra några biologiska analyser, så liknar Klara mig mera i humör och inställning till regler och Viggo tar efter Kerstin, men det är en rätt meningslös övning vid deras ålder eftersom de inte är isolerade från mitt och Kerstins inflytande på deras miljö.

Av: Helene

Helene — Tue, 18 Dec 2007 08:13:04 +0000

Jag har också en sån flicka och man får tänka att det som är tufft nu är bra egenskaper när hon blir vuxen…. Och hon har också lugnat sig nu när hon är äldre.

Av: Enn Kokk

Enn Kokk — Mon, 17 Dec 2007 16:41:54 +0000

Också morfar har sett lite av det här. När barnen inte åt vidare mycket, la jag undan Tom och Jerry- och Mumin-kexen längst inne på diskbänken – äter man inte vanlig mat, får man inte äta kex heller! Viggo lydde, men när jag fick två telefonsamtal i rad, snodde Klara ändå kexen, tappade kexbitar över halva lägenheten och slutligen resten på golvet i mitt rum, där jag satt och pratade i telefon. Och så började hon trampa på kexen.

Sen hade hon plötsligt hela spökplumpenskatten om tio kronor i näven, alltså även de fem som var Viggos. Jag frågade, och så förklarade Viggo helt lugnt, att Klara hade tagit hans pengar också. Men då ingrep morfar: Viggo fick med hans bistånd sina fem kronor tillbaka.

Men jag älskar Klara i alla fall, och vi kommer för det mesta mycket bra överens. Då och då får hon små ömhetsanfall gent emot sin morfar: kramas eller sträcker upp armarna för att komma upp i famnen.