Lillemor? Kan det vara Britta Eriksson? Hon var dotter till Tekla som drev pensionatet. Hon är född 1917 så det kan inte stämma med ålder. Kanske någon annan i släkten som jag missat:) Måste kolla det.

Kommer du på mer roliga små historier så är jag oerhört tacksam för att få ta del av dina minnen. Allt från hur det såg ut, hur Tekla var, vad du hört om Panget osv.

Hälsningar Eva

Eftersom mitt svar inte går fram som mejl på den av dig angivna nätasdressen, prövar jag med att gå den här vägen.

Vad jag vet var pensionatet urspungligen sågverkets patronsvilla – den gamla sågplan låg längs stranden nedanför det här huset och ut mot Skatudden. Det här strandområdet användes på 1940-talet och 1950-talet, när jag bodde i Juniskär, som festplats. Varje sommar hölls där midsommar- och fiskarfester. Midsommarfesterna var de största i Norrland – de drog en jättelik publik,
som bland annat lockades av den tidens bästa artister. Jag såg dem alla live i lilla Juniskär.

Pensionatet kom jag mest i kontakt med genom att jag på somrarna jobbade som springsjas i Berglunds handelsbod (som senare ersattes av Café Juniskär).

Den här affären levererade all mat till pensionatet, som hade många gäster under semestermånaderna. Varje dag fick jag cykla i väg med en paketcykel fullastad med matvaror, bland annat en stor gammaldags mjölkkruka, nästan
lika stor som jag själv, på pakethållaren fram, vilket gjorde färden ganska vinglig. Sista biten uppför den ganska branta backen fick man leda
paketcykeln. En gång minns jag att paketcykeln där välte för mig, med mjölkkruka och allt.

Min kontakt med pensionatsgäserna var vänlig men minimal, och senare berättade Ingemar Berglund, son till gamle Israel Berglund – de drev båda
affären – att pensionatsgäserna hade döpt mig till Dramaten.

Problemet med att vaska fram minnen kring pensionatet och dess öden är att så många av de äldre juniskärsborna är döda. En av mina gamla skolkamrater, då Ingrid Söderberg, som gift Ingrid Nylander, bor dock kvar i Juniskär och
kan säkert ge dig fler trådar att nysta i. Bland annat fanns det i pensionatsfamiljen en tjej som var lite yngre än jag – hette hon Lillemor
Eriksson? – som under en period liksom jag åkte buss till Läroverket i Sundsvall. Ingrid vet kanske vad det blev av henne.

Hoppas du har åtminstone lite nytta av det här.

Med vänlig hälsning

Enn Kokk

kram
anders